Helgen fram till nu

Haft bekymmer med blogg-appen i telefonen. Slängt oh ominstallerat några gånger och nu börjat förstå att det inte ligger i min app - det är nog ett större problem.
Nu på morgonen hittade jag äntligen en ledig dayor, alla sover så det va lätt att sno en, hahaha.
Sällan jag bloggar från en dator numera. Allt blir på något sätt lättare från telefonen, bilder och snabba inlägg. Det är bara långa texter som är lättare från ett riktigt tangentbord.

Nå.

I fredags åkte vi till Hankö och julbordet var precis lika gott som det brukar. Många glada återseenden och som alltid några nya bekanskaper som kommit till.
Jag stod oftare i baren än vanligt vilket resulterade i en härlig skallebank igår. Ipren löste det problemet och jag var faktiskt den enda i sällskapet som blåste 0.00 strax före avfärd.
Det resulterade i att jag fick köra. Det var intressant. Blankis på vägarna. En GPS som ville ha mig på vissa vägar, en Martin som ville åka andra vägar och till slut var vi förstås lite vilse och jag förbannad.

Hem kom vi ialla fall till slut och hela kvällen myste jag i min nya pyjamas. Först såg vi Prins Caspian med Lovis och sen en riktig action-rulle med Cage.

En bra kväll.

Idag blir det skoköp med mellanbarnet, innebandy för Martin och lite allmänt andra adventsmys ska vi väl också få till.


Det fungerar i vår skola

Imorse gick Lovis ut till bussen som vanligt. Såg att det lyste länge i stallet där hon står och väntar och tänkte till slut att hon nog glömde släcka när bussen kom. Ingen stor sak liksom.

Tio över nio ringer de från skolan och undrar var Lovis är.
???

Då, i samma stund kom hon gående nerför gången. Slokörad och ledsen.
Bortglömd av chauffören, mänskligt. Lovis åker inte så ofta så hon ingår inte riktigt i hans dagliga rutt. Han är förlåten och han ursäktade sig så mycket.
Lovis var livrädd när jag körde iväg henne (i min lagade bil!) att hon skulle få kvarsittning för sin sena ankomst vilket jag försäkrade inte kommer hända. Det var ju inte hennes fel.

Efter det där med flickan som försvann på väg till skolan känns det jättebra att faktiskt få veta att det fungerar tidigt på dagen att de saknar barnen. Nu har jag aldrig trott att vi har en barntjuv i vårt uthus men allt kan ju hända (inte barntjuv då men skolk, ramlar och slår sig eller nåt).
Tycker lite synd om Lovis bara som väntade där ute i fyrtio minuter innan hon gav upp och kom in.
Men så är det väl när man ännu inte kan/har klocka, begreppen om tiden finns inte riktigt.

Hem med bussen kommer hon iaf, det lovade vår chaufför!

Mmmm...

Ikväll julbord med jobbet på ankdammen.

Då min bil är hos doktorn måste Martin hämta och då finns utrymme till ett vinglas. För första gången på alla år jag varit ute på julbord med jobbet.

Och då vet jag inte om jag törs ta det. Taskigt av magen tycker jag.

Nedräkning

Tittade över mitt schema och inser att jag har 17 arbetspass kvar till mitt längsta jullov på sju år.

De där arbetspassen omgärdas av massa roligheter tex tre julbord, hotellnatt och det underbara julpysslet.

Ikväll ska vi på glöggkväll hos vänner. Nu är det således bara att luta sig tillbaka och njuta av julefriden!

Mörker

Nu är mörkret här. På riktigt.

På väg hem höll jag på att få ett rådjur i grillen på bilen, jag och Julias kompis (som bor hos oss och gör prao på mitt jobb) skrek högt. Det var inte min förtjänst att den lever utan hans egen snabbhet. Hade inte en chans att se den i mörkret i dikeskanten. Men det gick ju bra så det är inget att grubbla över.

Åkte sedan över skogarna och hämtade Lovis hos en kompis. Mörkret var kompakt. Inte en ljusning på himlen någonstans och klockan var bara halv fem.
Det är just på en sån grusväg uppe i skogen man inte vill ha totalhaveri på bilen, ett sånt där när inga lampor lyser och det nästan aldrig kommer någon bil till hjälp. Eller ännu värre - tänk om fel person kommer? Huu. Lätt att bli mörkrädd. Tur att jag plockat hem ficklamps-appen till telefonen!

Mysigt dock när man väl är inne i stugvärmen. Få tända ljus. Jag längtar så till nästa helg när jag får dra igång adventsljusen! Slingorna i trädgården. Det livar upp en hel del här ute på landet. För ni som bor och kanske alltid bott i stan kan nog inte riktigt föreställa er hur bedrövligt mörkt det blir här ute.

När Julia och Linn var små hade jag en kompis här med sina två barn på besök. Ungarna levde rövare och hon sa till slut uppgivet:
- Ut med er ungar!

Jag protesterade, sa att det nog är svårt med tanke på mörkret.

Hon ihärdade tills jag öppnade ytterdörren och hon insåg att två meter från från husväggen var det totalt svart.
De fick fortsätta härja inne =)

Nu har vi något fler utelampor men inte blir det som alla gatljus i stan. Inte på långa vägar.

Men i stan ser man å andra sidan inte stjärnorna lika klart en kall midvinternatt. Månen får inte samma silverskimmer. Ibland när jag jobbat kväll kan jag bli stående ute och bara stirra rakt upp i universum, alla miljontals stjärnor som glittrar på nattsvart himmel gör mig nästan yr och tyngdlös.

Augustimånen är vacker säger många. Visst är den det, när den hänger som en varm, orange apelsin i horisonten om kvällen.

Men vintermånen!
Den tar andan ur mig när den står högt på himlen och med sitt bleka sken reflekterar sig i snön och det blir så ljust att lusten att gå ut på en promenad susar genom huvudet. Men det är mitt i natten detta fenomen uppstår så jag har aldrig gjort slag i saken.

Kanske skulle göra det i år? En vinternattspromenad i fullmånens ljus. Jo, det lockar.

Så det är inte enkelt att bara avsky det mörker som finns här, jag har så mycket annat vackert som kompenserar.

Tråkigt värre

Idag kontrollerar jag vår super diskmaskin som vi har på jobbet. Kontroll att det verkligen blir så rent som vi tror.

Roligare arbetsuppgifter har jag haft kan jag väl säga....

Just nu sitter jag och väntar på resultat, ingen idé att göra något annat dessa 15 min då det ligger en bit från avdelningen. Enda trösten just nu - lunch när det är klart!


Snö, hjärtslag och andetag

Imorse hade vi en sån där sällsynt morgon.
Min Lilla kan ha ett ganska otäckt morgonhumör, jag med, så det behövs av förklarliga skäl inte mycket för att konflikter kan blomma upp innan mitt morgonkaffe och hennes frukost är inmundigat.

Men i morse vaknade vi utvilade. Vi tände ljus och myste i största allmänhet. Lyssnade på min påbörjade jullista i spotify, la till Sean Banan ( och förstörde direkt min perfekta Carl Larsson idyll).

- Nästa vecka ska vi börja sätta upp julstjärnor och ljusstakar, sa jag. - Då ska vi börja julmyset, på riktigt!

- Åh. Då kommer snön! Vilken dag kommer den?

Fick förklara att jag inte kan kontrollera den men att den nog kommer snart (fast att om jag får välja behöver den inte komma förrän den 23:e dec sa jag inte).

Hon nöjde sig med detta och for till skolan.

Efter min dagliga promenad städade jag lite i tvättstugan. Hittade ett gammalt stetoskop i en låda. Tänkte slänga det men kom på andra tankar.
Det gladde Lovis mycket nu när hon kom hem kan jag säga. Hon har storögt lyssnat på mitt och sitt hjärta, hört andetag och magkurr. Min mage var oroväckande tyst får jag väl säga. Kände hjärtat slå över ett par slag, "tyst buk" är ganska allvarligt. Men det var bara liten som testat att vrida om själva lyssnaren, sen kurrade min med.

Figaro har också blivit genomlyssnad, hans kurrande orsakade skrattanfall....

Nu ska vi snart bege oss ner till högstadiet. Näst sista utvecklingssamtalet någonsin med Julia. Extra långt idag med syo och genomgång om allt inför gymnasievalet. Skönt att hon vet vad hon vill. Tror det blir ett smidigt och trevligt möte. Jisses vad stor hon är!


Ledig måndag

Pyssel och meck här hemma, ska snart ta en promenad.

Ska sedan ringa möbelaffären vi var i igår och se om de har ett likadant bord - fast mindre - till vår soffa, det blev lite trångt. Det stora nya hamnar i vardagsrummet.

I eftermiddag fika.

En bra dag.

Gårdagens Barbara

Blev hämtad hemma mot hemligt mål.

Hamnade på curlinghallen! Vi utvecklades snabbt, första stenenen jag drog iväg glömde jag släppa och låg raklång på isen. Bra tänkt med hjälm...

Men efter bara några få försök fick vi iväg stenarna till andra sidan och hade en liten tävling. Skitkul för vi kunde ju ingenting så det blev många glada skratt.

Glöggfika och bastubad hade vi också och sen iväg till Forshaga där vi fick god middag med efterrätt. Mycket vin och prat förstås.
En härlig kväll.


Läsa det finstilta

Inatt har jag sovit i svärföräldrarnas hus. Hade i mitt tycke packat alla nödvändiga ting men när jag sminkat av mig insåg jag att ansiktskrämen inte kommit med.
Mitt ansikte behöver smörj efter kontakt med vatten, blir knastertorr direkt.

Tittade på hyllan till vänster och där stod en liten burk. Läste inte alls, burken såg ut som em ansiktskräm så jag öppnade och tog en liten klick.

Oj vad den luktade mycket! Så mycket luktar väl aldrig en ansiktskräm?

Läste sedan både fram och baksida. För håret!? Volym!

Övervägde att låta det sitta över natten som experiment men tvättade mig sedan igen och tog lite hederlig bodylotion istället.
Inga men efter misstaget men jag har lärt mig att det gäller att läsa på okända burkar.


Phu...!

Andas in, andas ut. Veckan är till ända. Sista timmen på jobbet tjorvade till sig och jag behövde inte det efter alla tidiga mornar den här veckan. Men allt löste sig och jag kom hem.

Lycka att mannen för en gångs skull lyckats slita sig från sitt jobb lite tidigare. Han hade hämtat Liten. Jag behövde bara handla och åka hem (bara och bara, alla handlar på fredag eftermiddag...)

Men nu är maten i magen, Liten är med vänner på disco. Ljus är tända överallt, alla landstingslukter är nerspolade i duschbrunnen, vigselringarna sitter där de ska. Larmet i telefonen är avstängt och det ska bli underbart att slippa höra det imorgon 05.17.

Nu är det helg!

Fredag

Gofika på jobbet, ikväll har Liten förfest hemma med sina vänner innan de drar på skoldisco kl sex, de har beställt hamburgare med pommes. Sött.

Imorgon tjejfest, och jag är ledig till på onsdag.

Plötsligt känns allt bra.


Formsvacka

Liten pigg som en lärka i morse. Hon var väl ur gängorna igår, en liten svacka.
Det får hon ha. Jag har det ju i princip dagligen och ska därför inte kasta sten i glashus!


Sjukling?

Martin fick hämta Liten på fritids idag. En skräll, på riktigt, för den ungen är frisk som en nötkärna. Jämt.

Hon behöver snyta sig ibland, kan hosta till någon natt men annars har jag inte haft många VAB-dagar men henne. Inte med de stora heller. Vi är ytterst tacksamma över dessa friska ungar! Fast det är kanske friskt att bli sjuk ibland....

Det är fortfarande oklart vad hon eventuellt har. Hon hade ont i huvudet, magen och mådde lätt illa. Men inga tecken på magsjuka, ingen feber ingen förkylning.
Men rätt hängig.
- Mamma, jag hade nästan lite feber.... *Yngklig röst*
- Nä, du var inte ens i närheten av feber lilla vän (36.9 på em).
- Men jag tog i alla fall tempen! *Lätt upprörd*

Min optimist till man tror att det går över med lite Värme, Vila och Vänlighet. Det botar mycket här i världen.

Tja, vi får väl se hur hon ser ut i morgonbitti. Jag är också optimist så en matlåda finns imorgon.
Nu ska vi snart grotta ner oss här hemma och soffmysa. Maken flyger iväg så ikväll ska det ses på TV, spelas WF och läsas böcker i en salig röra.
Tyvärr är jag lite trött så jag måste skynda mig innan jag somnar =)

Söndag

Farsdag. Barnen fick fira sin pappa själva på morgonen. Och det är ju faktiskt inte fel! Hjälpte dock till lite med presenten, en plånbok. Hoppas att min delaktighet i inköpet gör att jag får fri tillgång till innehållet....

Arbetsdagen rivstartade och väckte personalen ordentligt kl 7.12 med ett hjärtstopp, vilket släpade med hela dagen som en blöt filt. Även om patienten inte var min är inte avdelningen större än att sådana händelser berör alla i arbetslaget.
Hade fullt upp hela dagen men hann knyta ihop påsen och med ordning och reda smidigt lämna över till nästa. Idag drack jag faktiskt kaffe i personalrummet innan jag gick hem, vet inte när det hänt på en helg senast.

Då kom nästa stora lyx - farsdags-middag hos svärföräldrarna. Jomen jag tackar! Det är fantastiskt skönt efter kväll/dag pass att bara slå sig ner vid dukat bord för hjärnan är ganska överkokt.

Nu har den svalnat (hjärnan), jag ska snart ta en lång dusch och efter det slå mig ner framför tvn en stund. Inser redan nu att kvällen inte kommer bli sen för min del. Imorgon är det upp och hoppa igen.
Men nu när man hör på radion att varslen haglar över hela landet och massor blir arbetslösa känns det bra att ha ett arbete. Även om det är obekväma tider och ibland känslosamt. Det känns riktigt, riktigt bra.

Lördag

Grått och regningt idag, inte alls den fina förvinter-dag som igår. Familjen har begett sig iväg mot Dalarna på dop - själv ska jag jobba.

Har faktiskt ingenting att berätta, har inga lustiga tankar eller funderingar.

Fredag

Rimfrosten är vacker utanför. Nattens minusgrader har gjort hela världen gnistrande i morgonsolen.

Igår kväll kom Martin äntligen hem. Och nu är han på jobbet. Ikväll kommer vi äntligen kunna ses lite grann. Igentligen skulle jag bowla med jobbet ikväll men vi behöver lite tid tillsammans här hemma, jag ställde in i sista stund.
Resten av helgen ska jag jobba så det finns inte så mycket utrymme.
I övrigt rullar livet, vi är mörkertrötta och skoltrötta men friska allihop.

Härlig dag

Morgonmys med Liten, sen långpromenad med en ruskig dokumentär i öronen. Idag tog jag sjukhusmorden i Malmö -78. Kan ju bli paranoid för mindre och överläkaren där hade en egen biroll kan man väl säga.... Är glad att han inte fick behålla sin legitimation. Rekomenderas varmt att lyssna på!

Efter detta lite pyssel med hemmet och mig själv och sen fika och bus på Möbelvaruhuset. Alla andra blev nog tacksamma när vi åkte hem. Huvudsaken var ju ändå att vi vuxna och barnen hade roligt!

Nu är alla flickor hemma, Liten badar och sjunger för fullt, maten ligger i magen och ikväll är det bra tv.

Och en alldeles ny bok ligger och vilar mitt på sängen. Jag vet inte om ni förstår vilket bra liv jag har!

Reklam

Lovis ser nästan bara på Bolibompa eller på film.

Men i morse såg hon något annat, på någon annan kanal, vet inte vilken.
Och där var det direktreklam till barn. De mest fantastiska barnleksaker som hon nu vill ha.

Det är verkligen lönande att visa reklam för barn. Vi vuxna passar på att hämta ett glas vatten (eller vin), gör ett toabesök eller plockar ur diskmaskinen när reklamen kommer.
Men Lovis satt som förtrollad. Tog in allt. Och ville ha allt.

Jag är tacksam att svenska public service har förbjudit direktreklam till barn, önskar bara att alla andra gjorde det.

Rutinerad

Härlig dag ute. Allt som inte ska vara ute i vinter är inplockat och hängt på krokar.
De värsta lövhögarna är räfsade och det som är kvar får bli näring till gräsmattan.
Gungor är nerplockade och bortställda. Minstingen brydde sig inte om dom alls i år så den tiden är förbi, märklig känsla men det kommer gå mycket lättare att klippa gräs till sommaren när inte den eländiga gungställningen är i vägen.

Passar också på att sätta upp ljusslingor utonhus inför första advent. Dels har jag en del för mig kommande helger och dels vet jag hur det brukar bli den dan jag "måste" få upp det. Slingor som inte lyser, snålblåst och gärna regn eller snö.
Eftersom lamporna inte fungerar så ska det meckas med det, vilket inte går att göra med vantar och så står jag där och svär med röda stelfrusna fingrar.
Nu behöver jag bara gå runt på första advent och koppla in kontakterna. Smidigt värre!
Dessutom blir det en bra översyn, vi behöver fyra nya timer och två slingor. Gott om tid att fixa!

Jag är så gammal och klok och har så många vuxenpoäng att det inte går att räkna ens men jag tycker det är väldigt behagligt att det blivit så här med åren. Det finns så mycket annat som inträffar oplanerat så om julen numera flyter på och blir den frid det ska vara gör det inget alls.

Nu ska jag bära ner bocken och se vad den behöver! Kafferasten är slut!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0