Var i stort behov av en vit kofta, letade som en tok i hela stan. Kunde jag väl inte ana att det skulle vara så svårt.

Till sist steg jag in på Rabalder - och där hängde den! Läste på lappen och gick ut utan den. Nedslagen. Ingen sommarrea där inte!

Martin, som tigande och lidande gått med runt i alla femtiotolv affärer, vände mig åter mot affären och sa åt mig att handla. Han är bäst.

Jag sitter och myser i den nu. Känner att det kommer bli min favorit. Då blir timpriset på koftan inte vara så högt....

F.ö lyckades jag fynda BH och trosa på esprit och en topp på kappahl, halva prist på allt det. Kul, jag brukar inte hitta något på reor i vanliga fall.

När jag tittade mig i spegeln imorse blev jag förvånad. Har en blåtira i höger ögonvrå.

Var inte överförfriskad igår men har inget som helst minne av att jag slog i någonstans. Lika förvånande är att det inte är ömt att ta där heller så vad har hänt?

Är jag bara en gammal kvinna vars blodkärl bara spricker lite hur som helst?

Har sminkat över det mesta och hoppas att det lysande lila ska hinna lägga sig innan jobbet på måndag. Fast då är det väl blå/grönt och det lär ju synas bra det med.....

Så blev det slut på vad som känns som en oändlig ledighet. Nu blir det fem dagars jobb.

Lite nedräkning:

7 arbetsdagar kvar till en veckas föräldraledigt

19 arbetspass totalt kvar till semestern.

Nu börjar det bli greppbart, synligt i horrisonten.

Tänker ofta på det men gör det aldrig. Höja pensionssparandet. Men idag pratade jag med personlig service på banken för att flytta lite pengar (till en kompis som har fler finesser på sitt bankkort än jag, vilken gjorde att jag blev skyldig för en liten resa) och passade på.

Duktiga jag dubblade mitt sparande så nu är jag snart uppe i det banken rekomenderar att någon i min ålder ska spara.

- Du blir säkert glad för den här höjningen om några år, sa bankkvinnan allvarligt.

Kanske. Om man lever. Vem vet det? Å andra sidan står barnen som förmånstagare och får det som "barnpension" om jag dör i förtid så det försvinner ju inte i det stora svarta bankhålet.

Om jag inte orkar sätta sprätt på pengarna som pensionär med de där långa resorna jag ser framför mig kan ju duvorna få färska wienerbröd. Då blir ju dom glada för min utomordentliga präktighet!

Den bästa månaden på hela året. Dagen har varit fantastisk, jag njuter av livet och är lycklig. Och jag är tacksam för det liv jag har.

Mord i boken, solbränna, lite vin i glaset. Glada, friska barn vars kompisar som stannar över natt i tält.

Jag vill ha mitt liv precis som det är. Det är väldigt osvenskt att säga så, jag vet, men jag är så jäkla nöjd med mitt liv. 

Man kan gå runt och önska sig en massa olika saker, nyare bil, större hus, fetare bankkonto. Men varför inte bara luta sig tillbaka och känna den djupaste tacksamhet för det man faktiskt har?

En underbar äkta man, fina, perfekta barn, en härlig bukett av vänner. Vad skulle fattas? Egentligen?

Jag sitter nöjd med given jag har fått på hand.

Underbar arbetsdag (än, men ser inga utsikter att  det ska kunna grusas heller), snart hem, sommarmånad, varmt i luften, långledighet, Martin tar handlingen. I kväll ska jag pyssla om min trädgård, klippa gräs, trimma kanter, kanske rycka lite ogräs.

Jag älskar mitt liv precis nu, hur mycket som helst.

Har tok-massa att göra men.... Jag stresar inte upp mig, inte alls. Högst märkligt. Mycket ovanligt.

Har i förbigående suttit i nästan två timmar och gjort armband (trodde i min enfald att barnen skulle vilja  men nä, mamman satt själv i köket och gjorde lagband...) Ni fattar, en stressad person sitter inte och gör armband i första hand.
Jag har genomgått en stor personlighetsförändring sedan april. Då hände en massa skumma saker och jag tror jag lärde mig.
Det går inte att jaga igenom livet.

Nu. Här.

Det är det som gäller.

Föralltid finns inte, gårdagen är alltid förlorad.

Precis nu njuter jag ett glas rött och planerar att stiga upp i ottan imorgon. Då. Då är det dax att på allvar ta itu med projekt Sommarfest!

Skoj, skoj, skoj!! Älskar att ställa till med kalas!

Hon har hittat outleten på Garden Girl, och på super-duper-fantastisk rea köpt inte mindre än två par byxor till mig, med tillhörande handskar (med spetskant!) och knä-skdd.

Lycka!!!



Så snygga arbetsbyxor... Undrar om jag någonsin kommer våga mig ut i leran med dom?

Åskan går. Lovis surar för att hon inte får se på TV. Bara Martins dator går att använda. Blött och kladdigt ute. För lite åska under dagen = huvudvärk.

Martin är på föräldramöte och Linn, som är supernöjd, provspelar sina nya högtalare med tillhörande baslåda.

En rörmockare är på väg för att dra det sista innanför de blivande väggarna i badrummet på övervåningen vilket betyder att jag inte kan lägga mig i soffan i pyjamas och dra en filt över huvudet. För det är det jag helst av allt vill - gå och lägga mig och vakna till en ny, bättre och roligare dag.

Ps.
Utbildningen var precis så tråkig som jag blivit underrättad, pratade en hel del med mina "grannar" för att fördriva tiden. Fick tillsägelse att vara tyst under lektionen, har inte hänt sedan gymnasiet, kändes lite kul - jag har inte växt upp fullt ut!

Hem.

Väntar på rond. Intensiv måndagsmorgon har lugnat sig. Hoppas jag. Allt kan hända.

Morgonförkyld imorse igen, men bättre nu. Fast natten var för kort. Sovit illa.

Nu vill jag bara hem och plantera runt mitt icke färdiga plank mellan trädgård och uthus (mittendelen är iaf helt klar). Det var så fint när jag kom hem sent igår, han är så duktig min Martin!

Inte bra.

Vaknade imorse, så där tät i näsan och med den goda smaken i munnen som man får när man sovit med munnen öppen en längre stund.

Hostar emellanåt så det dundrar lite som åska. Men känner mig inte sjuk - än.

Vårförkylningar gillar jag inte, de har en tendens att bli långdragna och otrevliga. Jag väntar dessutom besök under veckan av liten Smulunge från Fotskäl och då vill jag kunna krama lite, vilket går bort om jag är förkyld.

Förkylning, vik hädan!!!

Och dåligt schema. Den där resan till Kroatien ställde till det lite i mitt vanligtvis så strukturerade liv. Fick reda på resan i elfte timmen och fick göra stora förändringar när schemat låg i diff (ni oinvigda, lägg ingen större tankeverksamhet åt detta). Då fick jag ta vad som fanns och jobbar nu två helger i rad, dessutom två kvällar i rad denna helgen..... Kul, eller kanske inte.

Men det kommer långledigheter framöver, bara tugga igenom dessa två veckorna. Det går ju fort.

Ska njuta några timmar här hemma nu under förmiddagen. Vara ute så mycket som möjligt för det är det jag saknar mest när dörren stängs bakom mig när jag går in på sjukan.

Oj,oj, vad seg jag är.

Kanske är det resan som kommer ikapp, eller Vårruset, eller kanske deckaren som är så svår att låta bli när jag väl kommit i säng.

Tre muggar kaffe har intagits utan speciell effekt, läget på jobbet är lugnt så hur jag ska hålla mig vaken är en gåta.

Jag gjorde det. Joggade hela varver runt, gjorde PB, inte mycket men ändå.
Fick ju gå i början för att en del (typ ett par tusen) personer inte fattar varför det finns olika startfållor, och att gående ska hålla sig på höger sida... *morr över stoppklossar*

Spenderar nu välförtjänt tid i soffan. Trött som en, ja, vad är riktigt trött? Skitsamma, kommer somna trött och nöjd med min insats.

Ledig. Kaffe. Härligt!

 Idag blir det en dag på stan med tjejerna. Det harjag lovat.

Väldigt osvenskt att säga men jag är lycklig. Jag har ett underbart liv och jag älskar det.

Min dag idag har varit alldeles underbar, som tagen ur min egen sagobok om hur mitt liv ska vara. Varmt och skönt ute, barfota-liv, målning, grävning. Lukten av gräs. Underbara vänner på besök, en stillsam promenad och hinna se björkarna som spruckit ut så pass att det ser ut att hänga skiraste spets mellan grenarna.

Besök av släkt vi inte sett på länge, fick mig en toppklippning.

Barnen har bubblat hela dagen, blivit glada för sina godisägg, de är friska, starka och mina. Och så är jag gift med världens bästa man.

Livet kunde inte vara bättre än vad det är just idag.

Av det ovanliga slaget hade jag inatt.

Vi hade fått ett barn till, och det var vi lyckliga för, inget fel så. Inte för att jag vill ha fler barn men så här i efterhand, sittandes i köket, känns det ju bra att vi inte ens i drömmen la det nya barnet i skogen.....

Hur som helst, detta barn skulle döpas (kön på barnet framkom aldrig, men det var säkert en flicka). Barnet skulle döpas en söndag och alla inbjudningar skickades ut, en knapp vecka innan.
Efter det beslutade Martin och jag att vi skulle gifta oss, på lördagen. Knåpade i panik ut en omgång inbjudningar till och glömde mer än hälften av de som vi ville ha med.

Vi hade tänkt en liten tillställning, en borgerlig variant men ville ändå ha med nära och kära. En enklare middag var planerad i restaurangen på sjukhuset, inte patienthotellet ens utan bedrövliga Solsidan. Så denna måltid satt jag och planerade på en buss, (jag som aldrig åker kollektivt!) två dagar innan bröllopet.

Insåg även där i bussen att jag inte hade något fint att ta på mig på självaste dagen D och att vi glömt bjuda mer än hälften av de ville ha med på bröllopet. Det var panik i den högre divisionen kan jag väl säga.

Så det slutade med en rad på Facebook:

Maria Johansson - Gifter mig idag kl 10.00 i Närhetens kyrka, välkomna!

Sjukt, så sjukt.


Kände stror lättnad när jag vaknade över att mina barn är döpta och att jag och Martin faktiskt redan är gifta!

Årets första joggingrunda, 33 minuter, i mina nya makalöst sköna skor. Spurtade i slutet av sista backen. Trodde aldrig jag skulle ta mig runt joggandes hela vägen, jag är så otroligt stolt över mig själv just nu!!



Taggad inför premiären! Ser inte lika pigg ut nu men jag nöjd.

Idag när jag vaknade var jag lycklig. Rakt igenom, ren och skär lycka.

Över Lovis som stormade in och släppte in massa solsken genom dörren, barnkvittret och hennes hoppsan-steg över golvet.

Över att vi är rika på hälsa och kärlek i den här familjen. Det är faktiskt det allra bästa sättet att vara rik på, det är dessutom helt skattefritt att vara lycklig.

Känner lycka över solen, att det nyöppnade kaffepaketet gett mig två rykande muggar fantastiskt gott kaffe, att vi har många dagar ledigt här hemma, att jag har vänner som jag tycker om och som jag kommer se en hel del framöver.

Det finns så fantastiskt mycket att glädja sig åt. Hela tiden och överallt. Det enda man behöver göra är att titta lite på sitt liv så ser man allt det vackra som är så lätt att ta förgivet.

Nu ska jag ut och njuta av dagen idag.