Ojojoj.....
Avdelningen är nästan tom! TOM!
Det kan betyda två saker - antingen rasar det in patienter så vi får för mycket att göra. Eller så kommer det knappt någon och då blir kvällen fruktansvärt lång och tråkig.
Ni hör/ser ju själv, vi i vården är aldrig nöjda.....
Fast jag tog en tur på stan idag och köpte flera bra saker, det är jag nöjd med =)
Det kan betyda två saker - antingen rasar det in patienter så vi får för mycket att göra. Eller så kommer det knappt någon och då blir kvällen fruktansvärt lång och tråkig.
Ni hör/ser ju själv, vi i vården är aldrig nöjda.....
Fast jag tog en tur på stan idag och köpte flera bra saker, det är jag nöjd med =)
Framförhållning
Jag borde ha tänt i pannan direkt när jag klev upp i morse. Men det gjorde jag inte. Jag kokade kaffe och satt sedan lugnt med min mugg medan Lovis åt frukost.
Sånt staffar sig. Nu går jag här och väntar på varmvatten för att få ta en dusch.
Att jag aldrig lär mig.
Sånt staffar sig. Nu går jag här och väntar på varmvatten för att få ta en dusch.
Att jag aldrig lär mig.
Who's that girl?
Härligt! Allt gammalt och slitet är väck.
Givetvis blev jag inte proffsfotograf när håret åkte av men ni får en hint om att det var en hel del hår som låg under stolen!
Ännu en syssla man kan roa sig med medan barnen är i skolan - drop in klippning, helt impulsstyrd!
Givetvis blev jag inte proffsfotograf när håret åkte av men ni får en hint om att det var en hel del hår som låg under stolen!
Glada fötter!
På min födelsdag önskade jag mig pengar till nya arbetsskor och blev bönhörd, halleluja!!!
Idag har jag i alla hast sprungit in och handlat dyrgriparna jag så länge velat ha. De jag har på jobbet nu är hopplöst, fullständigt utslitna. Är glad att ingen ur-akut situation har uppståt sista tiden för en spurt skulle de aldrig ha klarat av med minde än att de skulle fälla mig. Imorgon åker de i sopkorgen för nu har jag köpt mina Easy Tone!
Har ingen kommentar till mannen i bild.
Inte för att jag tror att min rumpa ska flyttas upp till den höjd den hade när jag var 20 år utan för att väldigt många säger att det är störtsköna skor att gå med på betonggolv. Och det är det jag i första hand är ute efter (fast om rumpan flyttar några cm upp så kommer jag ju inte klaga, jag menar inte så...)
Kommer med utvärdering när jag vet mer.
Idag har jag i alla hast sprungit in och handlat dyrgriparna jag så länge velat ha. De jag har på jobbet nu är hopplöst, fullständigt utslitna. Är glad att ingen ur-akut situation har uppståt sista tiden för en spurt skulle de aldrig ha klarat av med minde än att de skulle fälla mig. Imorgon åker de i sopkorgen för nu har jag köpt mina Easy Tone!
Har ingen kommentar till mannen i bild.
Inte för att jag tror att min rumpa ska flyttas upp till den höjd den hade när jag var 20 år utan för att väldigt många säger att det är störtsköna skor att gå med på betonggolv. Och det är det jag i första hand är ute efter (fast om rumpan flyttar några cm upp så kommer jag ju inte klaga, jag menar inte så...)
Kommer med utvärdering när jag vet mer.
Ovanligt
Men ack så roligt! Idag ( egentligen igårfast jag glömde kolla brevlådan då) fick jag ett brev i lådan. Ett handskrivet, riktigt brev med frimärke på.
Dessutom kort på gudbarnet när hon drar runt på den största bok jag kunde finna till henne på ettårs-dagen.
Jag ska se om jag kan bli en bättre människa och svara på detta brev, på rätt sätt. Inte som en kommentar på FB....
Dessutom kort på gudbarnet när hon drar runt på den största bok jag kunde finna till henne på ettårs-dagen.
Jag ska se om jag kan bli en bättre människa och svara på detta brev, på rätt sätt. Inte som en kommentar på FB....
Det går inget vidare...
Min plan att bli lyxhustru ser ut att utebli i alla fall inom den horisont jag ser framför mig nu.
Den här helgen har varit på tok för kort. Har massa fix jag behöver och vill göra men det får väl vänta. Attans det där med pengar.
Det sägs att man inte blir lyckligare om man är rik men jag som faktiskt är lycklig med livet tror nog att de kunde underlätta tillvaron en smula. Om det fanns mer av dom.
Så jag får dra mitt strå till stacken (familjens ekonomi) och gå och jobba. Men tänk om den där trissvinsten skulle ramla in?
Om jag mot förmodan råkade bli övernaturligt rik så skulle jag sluta arbeta. Ja, jag skulle det. Jag tycker om mitt jobb, mina arbetskamrater, mycket. Jag trivs på jobbet. Men om jag vore rik skulle jag göra annat.
Obetalt biståndsarbete vore en sak jag gärna skulle ta tag i. Här hemma, i vårt land till att börja med. Sommarläger för fattiga barn från stan, tigga julklappar till ensamstående föräldrar, stå i soppkök etc. Sånt som tar tid och som inte alls går att kombinera med arbete.
Men jag är löneslav och får hoppas på att jag blir en pigg pensionär så jag kan greja sånt då. Samtidigt som jag ska gosa med barnbarn, bli upptäcksresande och alltid ha nybakat hemma.
Mobilen
Jo, jag har ju en sån där mobil som man kan ta blder med. Jag gör det ibland, och ännu mer sällan tömmer jag de få bilder som finns.
Men nu hittade jag den här och genast började jag drömma om vår/sommar och värme. Min ben i Kroatien i Maj:
Solar utanför en grotta på väg med båt till en annan by än den vi bodde i. Håhåjaja, det var tider det!
Ser ni att jag sitter på kalksten? Hela Kroatien var byggt av det tror jag, hus, stenläggningar etc. Man tager vad man haver säger jag lite bittert som bara har lera här.
Men nu hittade jag den här och genast började jag drömma om vår/sommar och värme. Min ben i Kroatien i Maj:
Solar utanför en grotta på väg med båt till en annan by än den vi bodde i. Håhåjaja, det var tider det!
Ser ni att jag sitter på kalksten? Hela Kroatien var byggt av det tror jag, hus, stenläggningar etc. Man tager vad man haver säger jag lite bittert som bara har lera här.
Om ni vill....
Kan ni gärna påbörja namninsamling för att höja temperaturen i mina arbetslokaler. Vi är ju skattefinansierade så ni medborgare kanske kan kämpa för vår sak.
Jag, mina kollegor och patienterna fryser. Fryser på riktigt.
Just nu är mina fingrar iskalla, har ont ända upp till armbågen. Gåshud på både armar och ben. Enl termometern är det 22 grader. Men vi har ett ventilationssystem (troligen jättebra) som gör att känslan av att det blåser är ständigt närvarande.
Lägg då till att jag som idag är mycket administrativ, sitter stilla i kortärmat (får inte ha något annat), det blir man ingalunda varm av.
För en stund sedan övervägde jag att gömma ett hett fotbad under mitt skrivbord, då är det illa för så mycket fryser jag bara vintertid vanligtvis.
Nä, det får bli till att gå hem asap.
Jag, mina kollegor och patienterna fryser. Fryser på riktigt.
Just nu är mina fingrar iskalla, har ont ända upp till armbågen. Gåshud på både armar och ben. Enl termometern är det 22 grader. Men vi har ett ventilationssystem (troligen jättebra) som gör att känslan av att det blåser är ständigt närvarande.
Lägg då till att jag som idag är mycket administrativ, sitter stilla i kortärmat (får inte ha något annat), det blir man ingalunda varm av.
För en stund sedan övervägde jag att gömma ett hett fotbad under mitt skrivbord, då är det illa för så mycket fryser jag bara vintertid vanligtvis.
Nä, det får bli till att gå hem asap.
Gah!
Jag Är Så Trött
Men har trots detta tvingat både mig själv och två barn att städa undan lite. För jag kommer inte vara piggare imorgon och då ska jag FREDAGSMYSA!
Ja, det ska jag. Måste bara jobba lite först.
Men har trots detta tvingat både mig själv och två barn att städa undan lite. För jag kommer inte vara piggare imorgon och då ska jag FREDAGSMYSA!
Ja, det ska jag. Måste bara jobba lite först.
Tada!
Liten bild före (förlåt om den är dålig men det är inte så jädra lätt att ta kort på sin egen rygg):
Inte ett spår kvar av den gamla! Jag tycker redan väldigt mycket om den och blev så glad i studion att jag mitt i allt gav pojken en kram.
Han blev lite förlägen men han såg samtidigt nöjd ut. Jag menar - hur kul kan det vara att tatuera någon som rycker på axlarna och går?
Jag visade tydligt vad glad jag är att bläckklumpen nu är ett minne blott!
Inte ett spår kvar av den gamla! Jag tycker redan väldigt mycket om den och blev så glad i studion att jag mitt i allt gav pojken en kram.
Han blev lite förlägen men han såg samtidigt nöjd ut. Jag menar - hur kul kan det vara att tatuera någon som rycker på axlarna och går?
Jag visade tydligt vad glad jag är att bläckklumpen nu är ett minne blott!
Äntligen fredag!
Stämningen är på topp på jobbet, vi är gott om folk och patienterna mår bra.
Planerar att flexa ut väldigt tidigt idag. Ska sälja gårdagens skörd i svampskogen, storhandla massa helgmys och sedan bara njuta av det vackra vädret och det faktum att jag är ledig i fyra dagar framåt.
Om det beror på D-vitaminerna (se gårdagens inlägg) vet jag inte men jag mår så utomordentligt bra, har lite som sockerdricka i kroppen. Det bubblar av livsglädje och energi.
Jag har inte ens panik över det faktum att jag lovat tre barn att vi ska åka till Bergvik imorgon för shopping en löningshelg....
Men den känslan kommer nog förändras en smula imorgon men det tar jag då!
Nu njuter jag av livet, helt och fullt.
Planerar att flexa ut väldigt tidigt idag. Ska sälja gårdagens skörd i svampskogen, storhandla massa helgmys och sedan bara njuta av det vackra vädret och det faktum att jag är ledig i fyra dagar framåt.
Om det beror på D-vitaminerna (se gårdagens inlägg) vet jag inte men jag mår så utomordentligt bra, har lite som sockerdricka i kroppen. Det bubblar av livsglädje och energi.
Jag har inte ens panik över det faktum att jag lovat tre barn att vi ska åka till Bergvik imorgon för shopping en löningshelg....
Men den känslan kommer nog förändras en smula imorgon men det tar jag då!
Nu njuter jag av livet, helt och fullt.
Lyckopiller?
Speed? Uppåttjack?
Ja, vad jag vet är det inte narkotikaklassat men helt otroliga magiska små vita piller! Jag älskar dom!
Jag har alltid varit emot alla former av kosttillskott men har nu läst in mig på D-vitaminer och har testat en månad.
Pigg så in i bänken! Energi till allt, känner inget motstånd för något, inte ens att plocka ur diskmaskinen. Tjoff - så är det klart.
Min rekomendation till er alla - ta lite D-vitamin nu när höstmörkret lägger sig, jag är frälst och övertygad om att vi nordbor behöver ett tillskott av detta.
Googla och läs lite om det - det är osant bra grejer.
Inte ens en krona om dagen, det är det värt.
Ja, vad jag vet är det inte narkotikaklassat men helt otroliga magiska små vita piller! Jag älskar dom!
Jag har alltid varit emot alla former av kosttillskott men har nu läst in mig på D-vitaminer och har testat en månad.
Pigg så in i bänken! Energi till allt, känner inget motstånd för något, inte ens att plocka ur diskmaskinen. Tjoff - så är det klart.
Min rekomendation till er alla - ta lite D-vitamin nu när höstmörkret lägger sig, jag är frälst och övertygad om att vi nordbor behöver ett tillskott av detta.
Googla och läs lite om det - det är osant bra grejer.
Inte ens en krona om dagen, det är det värt.
Seger
Maria mot byråkratin:
1-0
1-0
Att ta det lugnt
Har nyss kommit på en sak.
Med stora barn kommer en rad förmåner. Som att efter maten ta kaffet, en god bok och sätta sig på altanen och försvinna för världen en stund.
Ingen att passa!
Snart kommer det nog bli en god vana, att varva ner, varva ur och njuta lite extra av livet.
Med stora barn kommer en rad förmåner. Som att efter maten ta kaffet, en god bok och sätta sig på altanen och försvinna för världen en stund.
Ingen att passa!
Snart kommer det nog bli en god vana, att varva ner, varva ur och njuta lite extra av livet.
Drömtydning
Ibland drömmer jag mardrömmar om mina tänder. Så har det varit i många år. Oftast står jag framför spegeln och drar tandtråd/borstar tänderna/använder tandsticka (lite olika) och så rasar alla tänder ut.
Härom natten var det en ny dröm. Jag stod och borstade tänderna när de plötslig började smälta som sockerbitar som man häller vatten på.
Vaknade skräckslagen förstås, kände efter med både tungan och fingrarna där i mörkret att allt var som det skulle i munnen.
Någon som vet vad sånt här står för?
Jag blir ytterst sällan jagad, ibland tappar jag bort barn och får panik. Men det där med tänderna drömmer jag om såpass ofta att jag börjar fundera på vad det betyder.
(Kan tillägga för den som inte vet att min tandstatus varit u.a. hela livet, inte ett hål och knappt ens tandsten så min nattskräck känns en smula obefoad)
Härom natten var det en ny dröm. Jag stod och borstade tänderna när de plötslig började smälta som sockerbitar som man häller vatten på.
Vaknade skräckslagen förstås, kände efter med både tungan och fingrarna där i mörkret att allt var som det skulle i munnen.
Någon som vet vad sånt här står för?
Jag blir ytterst sällan jagad, ibland tappar jag bort barn och får panik. Men det där med tänderna drömmer jag om såpass ofta att jag börjar fundera på vad det betyder.
(Kan tillägga för den som inte vet att min tandstatus varit u.a. hela livet, inte ett hål och knappt ens tandsten så min nattskräck känns en smula obefoad)
Min dag
Morgon promenad.
En massiv mugg kaffe efter det - själv med tystnaden vid köksbordet.
En tur till banken och möttes av en hög blanketter bara för att jag äntligen insett att mina stora behöver bankkort. Byråkrati stavas det. Det gillar inte jag. Tar således itu med de där lapparna en annan dag. När jag fått nog på riktigt av att minnas att ta ut veckopeng.
Spelade Allan och tänkte köra lite fyrhjuling. Lastade en hel släpkärra med ved men fastnade i geggan på gärdet och lämnade eländet till Martin. Han löste det förstås och gemensamt drog vi in nästan tio kbm ved, skönt.
Sitter nu och myser i soffan. Med mina stora flickor. Skickade upp Martin till grannen som är gräsänkling med ett par öl. Som plåster för att han fick bärga hjulingen, ibland måste man vara snäll också!
En massiv mugg kaffe efter det - själv med tystnaden vid köksbordet.
En tur till banken och möttes av en hög blanketter bara för att jag äntligen insett att mina stora behöver bankkort. Byråkrati stavas det. Det gillar inte jag. Tar således itu med de där lapparna en annan dag. När jag fått nog på riktigt av att minnas att ta ut veckopeng.
Spelade Allan och tänkte köra lite fyrhjuling. Lastade en hel släpkärra med ved men fastnade i geggan på gärdet och lämnade eländet till Martin. Han löste det förstås och gemensamt drog vi in nästan tio kbm ved, skönt.
Sitter nu och myser i soffan. Med mina stora flickor. Skickade upp Martin till grannen som är gräsänkling med ett par öl. Som plåster för att han fick bärga hjulingen, ibland måste man vara snäll också!
Planering...
Om femtio minuter ställer jag ut barnet vid busshållsplatsen.
Jag planerar att omedelbums ta en PW runt den vanliga slingan, Ipod och lurarna ligger redan på hallbyrån.
Välkommen tisdag och början på mitt liv som mig själv!
Jag planerar att omedelbums ta en PW runt den vanliga slingan, Ipod och lurarna ligger redan på hallbyrån.
Välkommen tisdag och början på mitt liv som mig själv!
Att hålla ut
Imorgon börjar mitt nya liv. Imorgon.
Jag har felaktigt gått och tänkt på dagen idag som början på mitt nya liv. Det var fel, det är som sagt, imorgon.
Med skolstarten kommer oceaner med tid till mig, själv här hemma. Fast idag gick de visst bara 1½ timme (varför det?) så nu har jag fem barn (varför det?) här hemma.
Kan säga att jag sett fram emot den här dagen så länge att besvikelsen över den uteblivna tystnaden är monumental.
I fjorton år, ja det är sant, har det "mammats" i mina öron dagarna i ända när jag har varit hemma.
Idag känner jag mig gråtfärdig när någon gastar: -MAMMA genom huset.
Jag Vill Vara Själv Hemma NU!
Om sju timmar ligger Liten i sin säng. Imorgon 8.30 ställer jag ut henne vid gårdsplanen så hämtas hon av skolbussen.
Då har de stora redan åkt, den lilla människan kommer inte hem igen förrän kl 13.10. Jag blir således själv i nästan fem timmar.
Likadant på onsdag innan jag jobbar kväll.
Nu är sommarlovet slut och ingen är gladare än jag för det, om detta väcker anstöt hos någon kan jag tillägga att jag älskar mina barn men har de senaste sex veckorna fått en överdos av dem. Och dom av mig.
Äh, jag lägger Liten om sex timmar, passar på innan hon lärt sig klockan. 360 minuter kvar! *ticktack, ticktack...*
Jag har felaktigt gått och tänkt på dagen idag som början på mitt nya liv. Det var fel, det är som sagt, imorgon.
Med skolstarten kommer oceaner med tid till mig, själv här hemma. Fast idag gick de visst bara 1½ timme (varför det?) så nu har jag fem barn (varför det?) här hemma.
Kan säga att jag sett fram emot den här dagen så länge att besvikelsen över den uteblivna tystnaden är monumental.
I fjorton år, ja det är sant, har det "mammats" i mina öron dagarna i ända när jag har varit hemma.
Idag känner jag mig gråtfärdig när någon gastar: -MAMMA genom huset.
Jag Vill Vara Själv Hemma NU!
Om sju timmar ligger Liten i sin säng. Imorgon 8.30 ställer jag ut henne vid gårdsplanen så hämtas hon av skolbussen.
Då har de stora redan åkt, den lilla människan kommer inte hem igen förrän kl 13.10. Jag blir således själv i nästan fem timmar.
Likadant på onsdag innan jag jobbar kväll.
Nu är sommarlovet slut och ingen är gladare än jag för det, om detta väcker anstöt hos någon kan jag tillägga att jag älskar mina barn men har de senaste sex veckorna fått en överdos av dem. Och dom av mig.
Äh, jag lägger Liten om sex timmar, passar på innan hon lärt sig klockan. 360 minuter kvar! *ticktack, ticktack...*
Aj
Det gör alltid ont på mig, mer eller mindre, någonstans, vad jag än gör. Slår mig ideligen.
Idag blev det mer. Jag och Martin började sätta plåtar på uthusväggen. De var fyra meter långa och dryga metern breda. På två var vikten helt ok. Men ytan på plåten, i blåst... Ja, det blev lite som ett segel emellanåt.
Jag trampade hur som helst snett i ett desperat försök att ha kvar taget i plåten, samtidigt som jag vred mig runt.
*PIP*
Jag var helt övertygad om att min höftkula befann sig långt ifrån sin vanliga håla. Det gjorde så ont att jag inte ens skrek.
Efter si så där en halvminut, när jag krampaktigt höll plåten mot väggen (jag släppte inte!) och drog djupa fina andetag, var jag tvungen att testa höften.
Små rörelser framåt/bakåt. Flexade utåt sidan. Ont, jovisst, men alla funktioner intakta.
Jag ger mig tusan på att den (höftkulan) var ute och sen hoppade snabbt tillbaka. Nu hugger det till utav bara f-n rentav i vissa lägen, hopas jag lär mig snart så jag kan undvika dom.
Synd om mig.
Idag blev det mer. Jag och Martin började sätta plåtar på uthusväggen. De var fyra meter långa och dryga metern breda. På två var vikten helt ok. Men ytan på plåten, i blåst... Ja, det blev lite som ett segel emellanåt.
Jag trampade hur som helst snett i ett desperat försök att ha kvar taget i plåten, samtidigt som jag vred mig runt.
*PIP*
Jag var helt övertygad om att min höftkula befann sig långt ifrån sin vanliga håla. Det gjorde så ont att jag inte ens skrek.
Efter si så där en halvminut, när jag krampaktigt höll plåten mot väggen (jag släppte inte!) och drog djupa fina andetag, var jag tvungen att testa höften.
Små rörelser framåt/bakåt. Flexade utåt sidan. Ont, jovisst, men alla funktioner intakta.
Jag ger mig tusan på att den (höftkulan) var ute och sen hoppade snabbt tillbaka. Nu hugger det till utav bara f-n rentav i vissa lägen, hopas jag lär mig snart så jag kan undvika dom.
Synd om mig.
Gå vidare?
"Ni kan bli vad ni vill när ni blir stora", mässar jag för mina barn. Det finns inga begränsningar.
Men gäller det fortfarande när man är närmare fyrtio än trettio?
