En undran..
De där bortglömda platserna i huset där åratal av damm ligger samlat i lugn och ro och stilla frid? Känner mig som någon ur "Rent hus" varje gånge en Röris entrar min ytterdörr.
Innan han kom rengjorde jag noga hörnet där golvvärmen skulle kopplas på (för där visste jag att han skulle spendera en del tid). Dammsugade och torkade golvet för att visa "att här bor minsann inga lortgrisar"!
Då ska han in i ett helt annat hörn sen. Där jag aldrig har varit sedan jag hit flyttade. Men det är rent där NU. Jätterent.
Kan även meddela att vår nya Röris har:
* Kopplat på golvvärmen i badrummet - fungerar u.a! Så härligt i morse!
* Bytt element i Lovis nya rum
* Dödat allt vatten som gick till gamla badrummet.
Varning på stan?
Tapet-inköp - med Lovis i handen.
Har hört önskemål om rosa tapeter med prinsessor, med hjärtan, blommor glitter och allt möjligt. Vet att nästan alla varianter faktiskt finns på stuvbutiken. Tyvärr har jag redan bestämt mig för vad jag vill att hon ska ha:
Borås kollektion Anno 1905, rosa och vitandig. Kommer få en töntstämpel i storlek enorm av min fýraåring.
(Och Båostapeter vill inte göra det enkelt att kopiera en bild för att ge reklam, tyvärr. Maken till bökig hemsida var det längesedan jag såg!)
Korkat
Målade taket en god stund men sen, på en grisblink, blev syrebristen i axeln så akut att jag nästan tappade penseln. Målade tappert ett par brädor till, på envishet men det var bara att ge upp.
Har ynka 2½ kvm omålat. Som måste målas imorgon bitti så jag kan måla andra strykningen imorgonkväll.
Blä för att måla tak, nästan lika trist som att måla fönster.
Måla, måla..
Regn
När det väl dragit över sjunker jag ner i soffan och upptäcker att det regnar i tv-rummet oxå. Kul? Inte särskilt. Men en upplevelse är det ju.
Nu är huvudvattnet brutet vilket får en och annan konsekvens.
* Ingen kvässdusch (förlåt arbetskamrater men imorgon kommer jag skitig till arbetet).
* Torr tandborstning.
* Kvälls toabesök utomhus - spolning omöjlig i nuläget (tur att det bara är det lilla som behöver göras för min del före läggdax!).
Just nu vill jag inte renovera mera!
Hehehe...
Det fins mirakel, det gör det!
Dagens mål....
...är uppnått!
Sängen är skrapad, slipad och grundmålad! Tråkigt så in i bänken men nu är det gjot för flera generationer framöver.
Halvfärdig. Skrapat den ena halvan av utdragsängen. Bakom ser ni hur den såg ut förr.
Och så här ser den ut nu. Det är mödan värt, trots allt. Planerar att stryka listerna runt "speglarna" med guldlasyr. Då borde den kvala in som prinsess-säng.... (önskemål)
Om flickebarnet vägrar att ligga i den här sen blir jag nog lite besviken....
Semester...
7:55
- Mamma, har vi sovit jättelänge nu?, frågar go´ungen som har smugit ner i dubbelsängen under natten.
Jag tänkte i två sekunder, kände efter. Jo, jag kunde vakna!
-Tack älskling, sa jag och gav henne en kram under vårt gosiga varma täcke.
Drog upp rullgardinen och såg svärfars bil. (Måste sova i pyjamas tills rummet är klart, han är morgonpigg han).
Vi gjorde upp 7.30, TIDIGAST, igår men jag bröt visst min del i avtalet.... Han hade grejat ute under tiden för att inte väcka oss. (Han är väldigt snäll också).
Idag blir det skrapning, slipning och förhoppningsvis en strykning innan läggdax (sängen).
Sen dyker det upp en ny stjärna på vår himmel, en ny Röris! Har två funderingar om honom:
* Kommer han alls idag som planerat?
* Om han inte blir klar - kommer han då någonsin tillbaka igen?
(Ni som läser här regelbundet vet att vår gamla Röris är saknad sedan i Maj....
Tvätterska - en egen
Nu, mitt i filmen, innan reklamen drog den igång en extremt högljudd centrifugering (något lager är trasigt = väsen)
- Vad i hela friden tvättar du ikväll som det är så bråttom med?, undrade jag.
- Är det inte du som tvättar? kontrar Martin och sen utbrister vi i kör (eller duett, vi är ju bara två):
- LOVIS!
Vi vågade knappt gå in i tvättstugan. Något varmt och långt program var det ju eftersom hon la sig för två timmar sedan. Förtvätt, blötläggning och något annat supertillval som aldrig förut använts är intryckta. Men maskinen ser dess bättre ut att vara tom... TOM! Allt detta väsen för ingen nytta alls. Kul med barn, var det så någon sa?!
Sovmorgon...
Mamman:
- Lovis, imorgon har vi sovmorgon, vi ska sova jättelänge! Bara du och jag!
Barnet:
- Men mamma, jag tycker det är sååå tråkigt att sova länge, jag vill inte göra det!
Martin mumlade lite bakom ryggen på mig, tyst så inte liten skulle höra att;
- Jo det har vi märkt - för flera år sedan!
Jo...
Sängen, som inte är en vikbar modell men väldigt klumpig, tråcklades nedför trappan och ut i garaget den med. Den är däremot inte målad.
Skit!
Jag ids inte ens ta en bild av eländet. Kanske jag aldrig kommer att göra det heller för den kanske brinner upp imorgon!!
Skulle bara slipa av den idag och grunda den.
Slip-pappret gick galant på en yta stor som en femkrona, sen var det igen kläggat av Något. Panik utbröt.
Samtal till Martins morfar som renoverat gamla möbler hela sitt liv bekräftade mina misstankar - det finns inga genvägar, jag måste skrapa det gamla härket med hjälp av varmluftpistol. Ett jobb på x-antal timmar - som jag inte har.
Har skrapat såpass mycket att mina händer har blåsor, kramp i en del fingerleder och nyser av alla 100-åriga kemikalier.
Skitsur är jag oxå. Detta ingick inte i planen. (Men jag borde ju vid min ålder förstå att livet sällan går som planerat).
Jag undrar just nu varför jag är så förtjust i allmoge. Det är faktiskt inte så fel med stålrör från IKEA.
Wiii!
Först blir det en tur till färghandeln och sen takmålning för glatta livet hela kvällen. Så får det bli. Hoppas även att jag kan förmå Martin att hjälpa mig krångla ut Lovis säng till garaget för ommålning. Minns att vi fick ha sönder den för at få in den i klädkammaren - anar att vi får göra samma procedur för att få ut den....
Lovis gillar att ligga på madrass på golvet, det är mysigt. Är lite orolig att hon inte vill återgå till sängen sen bara efter några nätter på golvet.... Hon är ju lite bestämd....
Effektiv
Har hunnit med att starta en tvättmaskin, skjutsa Linn till en kompis, göra en ny liten hage till Havanna, plocka lite, göra en lista på vad Martin behöver handla till Lovis rum. Nu äter jag samtidigt som jag bloggar.
Nu blir det jobb resten av helgen (känns just nu som resten av livet) och jag har mycket jobb nästa vecka med. Som vanligt är jag lagom sugen på att dra iväg. Känner dessutom att jag behövs här så Martin kan använda hammaren istället för att sköta markservicen.
Måste även hitta tid till att måla Lovis säng och lite annat som ska stå i nya rummet. Men vart ska jag hitta den tiden?
Måste se om vi är välbemannade något skift till veckan så jag kan ta en semesterdag.
Mmm...Gott!
Photofunia.com
(Martin tror bilden är närmare 20 år gammal. Han tycker att jag är snygg än, men han har druckit en vinare snart! Bilden är från maj i år...)
Konsult
Jag ska utbilda icke landstings-anställda i HLR! (Vanlig HLR, inte S-HLR som jag till vardags pysslar med). Det ska bli såååå himla roligt men jag är samtidigt lite nervös. Jag har alltid känt de jag undervisat förut så om jag sagt/gjort något galet har det inte gjort så mycket. Vi har kunnat skratta åt det och gått vidare.
Tänk om jag skämmer ut mig?
Tänk om jag lägger en för hög nivå så de tror att jag är en överläst besservisser?
Tänk om jag glömmer allt jag kan och inte kan förmedla något av nytta över huvud taget?
Oj, oj oj.
Hoppas det blir bra för det ska verkligen bli så skoj! Tack moster för förtroendet!
Tack!
Adjö gamla badrum och tack för lång och trogen tjänst. Nu blir det sista vilan för din del efter 30 års tjänstgöring!
Nu är Lovis nya rum på G!
Gamla duschen som jag inte velat använda alls sedan vi fått det nya badrummet klart.
Detta ting kräver väl ingen presentation? 
Hoppsan! Toa och väggen är försvunnen! För att få lite större rum öppnar vi och låter det bli lite snedtak. Så här långt grejade svärfar. Sen for han. Hoppas han kommer tillbaka.....
Mumier. Har en gång varit små pigga möss som råkat fastna mellan garderoben och väggen. Plötsligt är det lätt att förstå varför det luktar så illa här ibland. När de ligger och ruttnar i skym undan!
Otroligt!
Sluta med alsolspritsomslag och Havanna ska vara helt olindad några dagar. Eh? Det blir ju liksom helt gratis några dagar nu....
Vi har förbrukat hela förrådet av lindor och paddar (vilket jag var oerhört tacksam att jag trots allt redan hade hemma "utifall att").
Så nu ska vi köra så i någon vecka innan vi ringer igen. Ok. Hoppas det blir bra bara.
Ledig
Känner stor tacksamhet till Julia och Linn som tog emot Lovis i köket 6.55 och satte på en film åt henne. Det gav mig exakt 35 minuter till att sova. Kändes att det behövdes!
Nu väntar jag på att klockan ska slå åtta så jag kan ringa veterinären. Havannas ben är mindre svullet men nu känns det som om det ligger ett band av små ärtor under huden. Det kan inte vara bra (och säkert inte billigt heller).
Solen skiner iaf och om inte hela dagen går åt till veterinärbesök och annat ska det pysslas lite i trädgården. Började så smått igår kväll (en underbar kväll att spendera utomhus!) men har ca 90% av trädgården kvar att pyssla om inför hösten/vintern.
Lite fika ska jag oxå hinna med och en fredags-handling.
Men först - troligen ett dyrt telefon samtal.
Natur-fenomen?
- Mamma, vi har en regnbåge i toaletten!, utbrast hon glatt efter spolningen.
Bad henne titta på taklampan (prismor) men den kopplingen var övermäktig en fyraåring. Vi har helt enkelt en regnbåge i toastolen anser hon. Det ni!
Brädad...!
Igår berättade Lovis, fnittrig till tusen och med små stjärnor i ögonen att hon blivit kär i en pojke på dagis.
Han hade fått kram och då fick hon en puss tillbaka!
Hon skruvade sig på stolen när hon berättade och hon såg härligt förälskad ut! Barn är underbart oslagbara när det gäller att beskriva känslor, det gick inte att ta miste på äktheten i påståendet att hon nu var riktigt kär.
(Även ilska, surhet, trötthet och hunger yttrar sig tydligt i vårt minst trollbarn. Hon kan läsas som en bok)
Fullspäckat
Igår var det kräftskiva med jobbet men likt världens tönt begav jag mig hemmåt när humöret steg i lokalen och trubaduren drog igång. Det ÄR mindre roligt att sitta nykter med kalasfolk - det är det.
Lika fullt var jag dödstrött imorse när klockan ringde.
Ser fram emot en stunds sovmorgon imorgon. Lovis skulle bara våga väcka mig före 7.30 (då jag måste upp för att ringa veterinären)!!
Försvunnen dag...?
Efter lunch hedersuppdrag - välja färger till vår helt nybyggda avdelning som vi ska flytta in i nästa höst. Det var panik...!???
Väl där med två kollegor blev vi visade hur det skulle målas....Jaha, det var någon annan som bestämt det. Någon som aldrig ska trampa dessa golv och stirra på de där väggarna. Vad gjorde vi där då? Det hade stackas byggherren ingen aniiiing om. Surt sa räven.
Sedan ett litet mysigt fika med mamma som fyller år imorgon 40+ någonting.... Firade hos min mormor och det är alltid trevligt att se henne - still going strong!
Hem, trycka ner mat, konstatera att ponnyn efter dyr pillerkur inte är ett smack bättre, storstädat Julias rum (som hon möblerat om i under eftermiddagen), div annat plock och nu blir det medvetslös vila tills imorgon bitti.
Phu.
Morgondagen blir intensiv.
Arbete, hem för piff och sedan (för mig) nykter kräftskiva med jobbet. Tjohej. Tur att inte alla veckor ser ut så här.
Skit!
Hrm.
Måste se till att komma ihåg det där med programmering av boxern - det är ju det den är till för!!
Hittat!
Vilken otrolig känsla! Var ett ögonblick rädd för min mentala status. Men nu är ordningen återställd och jag blir som folk inom kort.
Katastrof-läge
Kommit upp ur sängen. Sovit underbart gott i natt. Fönstret på vid gavel och legat hopkurad under duntäcket (köpt långt innan debatten om plågeri. Nu anser jag att det vore värre skada att elda upp det - då har de ju lidit i onödan).
Serverat Lovis en liten frukost, satte på kaffevatten och gick ut till hästarna för att ta av täcken.
Kommer in. Ska börja pressa och upptäcker:
Kaffet är slut.
Heeelt tomt i kaffe-burken. Börjar maniskt leta i skafferiet. Det brukar finnas, otroligt sällsynt att vi saknar bönor i huset.
Men det är slut.
Hopplöst slut.
Får därför denna morgon njuta av minnen av kaffet i Paris. Där var det gott kaffe - överallt!
Dagen i punktform
* Fika hos storebror. Gott. Trevligt.
* OBS! Bergvik. Plantgjord, saltsten och en omgång elfa backar (som inte gick in i vår egenhändigt byggda garderob, finns hårda ord för sånt...).
* Snabb urtrist lunch.
* Svampskogen. Mumma med hem i korgen....
* Kaffe i soffan.
Och så siar jag lite om framtiden, jag ser följande i kristall-kulan...
* Svampmacka i soffan
* TV
* Sova
(Martin ser något annat mellan tv och sova men det vete fåglarna... Vilt sex?! Vad är det?)
Söndag
Har haft ett dröm schema efter semstern där jag gått mindre än 75% då jag hade mycket tilmmar i "banken". Så skönt med en mjukstart!
Men idag blir det fika hos bror med familj och sen svampskogen.
Höst
Husvagnarna är under tak (vi har en, svärföräldrarna har den andra om någon fick för sig att jag blivit så camping-galen att jag har två..).
Garaget är undanstädat för att få in båda bilarna.
Ekan är under tak. (Har den varit hela sommaren men under FEL tak).
Fyrhjulingen har fått sin rätta plats i garaget med snöplogen precis bredvid (fy, han räknar verkligen med snö den här vintern med).
Alla batterier ut husvagner och gräsklippare är urmonterade, står på laddning och ska ställas frostfritt.
Det var vad Martin har gjort.
Jag?
Jo, jag satte ner 40 vårlökar. Vart resten av dagen tagit vägen har jag ingen aning om....... Men det är väl det som är kärlek - att kompettera varandra?!
Mardrömmar
Har kommit ikapp helt med sömnen - trots att jag fastnade framför en film igår. Slutet är lite suddigt, jag sov längre stunder än jag tittade på slutet men jag har för mig att det var några leenden precis innan eftertexten började rulla....
Lovis hade en mardröm på morgonkvisten och var riktigt upprörd när Martin burit över henne till vår säng.
- Jag drömde att någon skulle stänga in mig mamma, jag kom inte ut! *snyftande* Hon fortsatte:
- Jag väntade på dig mamma, eller pappa, eller på den flygande mattan (hon gillar Alladin just nu), att ni skulle komma och hjälpa mig.
Jag kröp tätt intill henne och lovade och försäkrade att jag alltid ska komma och rädda henne om någon skulle stänga in henne.
Hemska tankar på de flickor som varit i pressen de senaste månaderna, de som levt långa, många år i källare eller skjul, båste genom huvudet på mig och jag älskade henne så högt där hon låg i famnen. För tänk OM någon verkligen skulle ta henne?
Då skulle jag bli tokig, på riktigt. Jag har så många mardrömmar (i vaket tillstånd) när det gäller barnen. Så många rädslor. Sjukdom, kidnappning och olyckor.
Jag lever med de rädslorna och hoppas att barnen inte märker dem. Att jag inte begränsar deras liv för något som till största sannorlikhet inte kommer att hända.
Men jag är ju så rädd om dom! ♥
Lovis förra året. Bara goda drömmar.
En till som jag!
Lycka och välgång i livet önskar vi er förstås! Jag har varit så tyst med hemligheten och såg nu att det legat som känt fakta på FB en hel vecka! Jag har knipit helt i onödan!!!
(Om någon vill vara med och göra en "vi blev blåsta på bröllopet men du ska få en sjuhelsikes möhippa ändå" så hör av er!)
Tankenöten - exakt som jag borde förklara för en del av er vilka som gift sig.......ffa om jag lägger till att det kan bli skoj på jobbet....
Turistandet... tredje dagen
Tredje dagen. Grus i ögonen, skavsår på fötterna och lätt huvudvärk. Så går det när det nattsuddas.... Upp och iväg för att få frukost. Lite vemodigt att dra iväg med väskan. Nu var det liksom snart slut på allt det roliga.
Fransk balkong... Varenda hus i hela Paris hade höga fönster med ett räcke utanför, så det är lätt att förstå kopplingen...
Notre Dame. En ståtlig byggnad, absolut. Takhöjden svindlade när jag tittade uppåt. (Fick värre svindel på golvet i kyrkan tittandes uppåt än i Eiffeltornet tittandes neråt - skumt men sant!). Ändå måste jag nog säga att Sacré ceur är mycket, mycket vackrare. Blev lite besviken på Notre dame.
För er som vill till Paris, ta Notre Dame först så blir det säkert två wow-känslor.
Vi genomförde lite panik-shopping sista timmarna, det går inte att komma hem utan presenter!! Jag var så trött och loj att det inte var så nöjsamt (att personal i butiker dessutom bara vägrar prata engelska blev oxå ytterst irriterande sista dagen så i en butik använde jag svenskan som skydd till att kalla en expedit skitkärring, högt och tydligt, hon fattade inte något, jag log när jag sa det), köpte det jag var tvungen till och satte mig sedan och tog en snabb lunch innan det var dax för flygbuss och hemresa.
Fötterna och benen värkte, trots gympaskor och stödstrumpor och nacken var nära att strejka emellanåt då jag drog den där resväskan med mig överallt.
Intensiva, roliga dagar som sagt. Umgåtts med många jag inte kände sen förut (men gör det nu) vilket var jättekul! Idag har jag varit trött så in i baljan men det har det varit värt tusenfalt.
Tack snälla Linda för den här resan - den blir ett minne för livet! ♥
Turistandet...andra dagen
Detta tog en del tid men vi steg iaf upp ur tunnelbanan och knäppte ett kort här....
Likt jordekorrar kom vi upp till ytan, tog bilden och ner i Metron igen. På väg mot Eifeltornet...
Halvvägs upp.... Det blåste isvindar här uppe men utsikten var otrolig. Självklart åkte vi till toppen (324 meter) och myten om att det gungar dödar jag nu. Det är folk med svindel som tycker att tornet kränger åt alla håll. Om man stod absolut stilla kunde jag känna en minimal rörelse. tornet är stabilt!
Målningsarbete - här på ca 150 meters höjd.. Tittar ni noga ser ni målaren...
S kände sig lite stel och hade lite gymnastiska övningar för sig när vi kom till ett rent och fint hotell.
Där dracks det obegripligt många flaskor vin och det blev inget mer turistande denna dag. Vi pratade och pratade och skrattade och grät i flera timmar. Sen blev det en sen middag och utgång.
Discoteket som det var tänkt att vi skulle till hade inte öppet så det blev en pub. Vi gjorde om denna till discotek och flera gäster reste sig från stolarna och lämnade lokalen när vi varit där i ca en halvtimme (förstår verkligen inte varför, vi var ju jätteglada!).
Lite i sista stund insåg vi att det inte var länge kvar innan sista tåget hem gick så vi fick rusa genom tunnelbane gångarna mot tåget. Efter en stund fick vi kasta av oss skorna och springa barfota. Vi skrek och hejade på varandra. De fransmän som satt på perrongen hade lite humor ialla fall och skrattade gott åt oss när vi kom fram. De hade hört oss i flera hundra meter.....
Det gör ont att sprina barfota på rullband.... Men det gjorde ondare i BMI-sänkarna. Jag känner en viss hat kärlek till de här skorna just nu.... Snygga, vi har haft roligt ihop men aj,aj, aj vad fötterna värkte efter två långpromenader i de här!
Efter denna löpning gick vi raka vägen till hotellet, borstade tänderna och gick till sängs. Ännu en rolig men hård dag var slut.
Turistandet..Första dagen
Hemma! Sovit som en medvetslös från klockan två inatt när jag kom hem till Lovis väckte mig strax efter sju.
Vi har haft en fantastisk resa, vi har skrattat så magmusklerna protesterat, vi har gråtit över varandras förträfflighet, vi har tagit springnota från ett hotell, sprungit barfota i tunnelbanan, ätit och ffa druckit massa gott och insett att vi, mammorna, finns kvar bakom titeln.
Gamla stan uppe i Montmartre, där kyrkan Sacré ceur ligger. Det ser verkligen ut så här i princip överallt!
Jag på väg upp till kyrkan i mina BMI-sänkare. Av allt vi såg under de här dagarna var Sacré ceur det vackraste. Vi blev tårögda och tagna allihop när vi steg in i The sacred heart, en helt magisk byggnad. Inga fotografier fick tas där inne så jag kan inte visa.
Tände ett ljus där för mina nära (både de som finns och de som inte gör det) och det kändes så stort att få göra det.
Utsikten från vårt hotell, som inte fick betalt. Lopp och mögelhotellet kan vi döpa det till. Två stycken i gänget blev vålsamt bitna av vägglöss. Hela sängen kryllade av dem på morgonen när de vaknade. Dett gjorde att 8 stycken resenärer klädde av sig nakna hemma inatt och jag har fortfarande packningen kvar ute.....(för att inte sprida vägglössen här hemma)
Mögellukten i "matsalen" var så påtaglig att när jag tog ett djupt andetag höll jag på att kräkas och fick rusa ut på gatan - och nej, jag var inte särskilt bakis...
Efter middaqgen i Montmartre hittade vi en gullig pub. Där tog vi, inspirerade av kyrkan, drinken Sacré ceur. (Lite dubbelmoral hör semetrar till). Det var det starkaste jag druckit i drinkväg - ever. Men pigga i benen blev vi!
Bartendern på puben, tänder gasolvärmaren. Han var verkligen klädd i jeans overall....
Efter den starka drinken vågade vi oss ner i det sex-kvarteret kring Moulin rouge.....
Sex-shop. Ägaren såg lätt irriterad ut när vi åtta, mer än salongsberusade kom in och skrattade så vi nästan låg på golvet i butiken. Jag hade av någon anledning kommit på att jag ville ha tofsar att klistra fast på brösten (inspirerad av alla bilder på trottoarerna kanske?) men de kostade för mycket så det blev inget med det. Troligen lika bra, så här med lite distans tror jag att de skulle bli en sån där grej som ligger kvar i lådan....
En stol utanför Erotik-museét som vi blev ganska inponerade av. Lägg märke till handbojorna på stolsryggen. Det är ett tortyr redskap..!
Efter detta gick vi hem och stupade i säng. Många intryck på en dag. Lyckligtvis var vi så trötta att vi inte märkte allt det läskiga på hotellet......
Paris
Ett tangentbord som har varje bokstav pa fel stalle, men en dator....
Vi sover inte bort var tid, sent i natt, vi gjorde om en pub till discotek. Efter det sprang vi i Paris metro barfota for att hinna med sista taget, en upplevelse vi sent kommer glomma! Fast vi hann ju... Upp tidigt idag och ska nu turista lite mera. Eiffeltornet igar, var minsann uppe sa hogt det bara gick och utsikten var helt otrolig!
Vi har haft hotellstul och nu har vi en som kraks- men vi har klarat oss bra fran riktiga missoden. Vi har himla skoj, vin skratt kaffe pa mysiga sma hak.
Imorgon kommer det bilder och en ordentlig redogorelse over vad vi gjort har nere!
Om 20 minuter
Iiiiha!
Jag är packad och klar! Kaffefylld och nymålad. Ser lite ut som en nyponros faktiskt, trots denna arla morgonstund.
Woodo?
Vi har haft lite livat här hemma under eftermiddagen.
Hittade ett luffarschack på badrums-spegeln. Lovis har inte motorik att rita upp ett sådant, Martin är inte ens misstänkt och jag har definitift inte gjort det.
De övriga två nekar så in i döden. Detta fick mig på väldigt dåligt humör. Borde bita ihop de sista, skälvande minuterna innan lång-barnfri-onykter-rolig-semestertripp men det gick inte alls.
Såg ena dotterns golv (eller den obefintliga synen av själva golvet i hennes rum) och vrålade till Martin:
- Du får ta den här fajten nu - hälsa att hon kan fetglömma att få hem en kompis imorgon när hennes rum ser ut så här!!
(Om ni tänker er bilderna från fattiga getton i Indien där det ser ut som de är omgivna av sopor så har ni en bra bild i huvudet om hur det såg ut där inne).
Arg satte jag mig framför datorn och läste ännu en bitter upplockares blogg. Då kommer dottern ner med papper och penna.
- Mamma, hur stavas cancer?
-?
Martin viskade då i mitt öra att nu, nu skriver hon: Hoppas ni drabbas av cancer och dör på fläcken!
Jag klämde ur mig stavningen, vänlig i rösten, och såg sedan tacksamt att hon la lappen ihop med en liten peng till insamlingen till barncancerfonden. (De har skoljoggen imorgon och har alltid en frivillig startavgift som går dit).
Jag sa sedan: - Godnatt hjärtat, vi ses på fredag!
- Mmm, godnatt, ha en trevlig resa.
Hennes röst var lika entusiastisk som om hon önskade mig rakt dit pepparn växer. Kul. Får glädja mig åt att Lovis klämde ur sig en tår och inte ville att jag skulle åka bort. När jag berättade att mammor har presenter med sig efter en liten semester så fick jag en låååång önskelista och ett strålande leende....
Typ: - Åk du mamma, bara jag får en present går det hur bra som helst!!! Känns verkligen som äkta kärlek!
Nej, nu ska jag upp och fredsmäkla. Kan inte lämna hemmet som en fiende. Älskar ju de där slarvmajorna!
Snor och förväntningar
Jag håller mig dock ändå på replängds avstånd.
Jag pysslar gärna om mina barn när de är sjuka men just nu, innan avresa, har jag väldigt liten lust att bli nersmittad....(mindre än vanligt)
Nu ska jag börja min mikroskopiska packning. Åh, vad jag längtar. Har liksom haft den här resan långt bak i huvudet för det var så mycket annat innan. Men nu finns inget annat - bara uppladdning och sen drar vi! Åtta småbarns mammor lösa i Paris. Om jorden skakar till under veckan så är det bara vi som röjer lite.
Jag lämnar lugnt snoriga barn till Martin, jag vet att han fixar det minst lika bra som jag. Och skulle de behöva sjukvård är han snabbare till vårdcentralen än jag, jag försöker att väna ut allt... Det har föranlett spruckna trumhinnor, (Linn), dubbelsidig lunginflammation (jag själv) samt magkatarr (oxå Linn). Vissa diagnoser kunde ha kvävts i sin linda om jag letat upp en doktor lite tidigare.
Jag kan även lugnt luta mig tillbaka vad gäller allt annat här hemma, han är ett guldkorn, min gubbe. Han fixar verkligen allt!
Goda nyheter
Idag slog jag på den och möttes av ett underbart roligt meddelande. Innehållet ska hållas hemligt ett tag till (varför har jag verkligen ingen aning om, det var fantastiska nyheter) men så ville vederbörande ha det.
Nu undrar jag hur många dagar jag har gått runt och varit ovetande om denna stora händelse? Kanske ska ha den på lite mer.
Men glad över nyheten, det är jag!!! Lycka!
Söndagskväll.
Rapportering till nattkollegan klar och nyckel överlämnad.
Ska bara logga ut från datorn, sen ska jag pipa iväg hem till sängen för några timmars sömn.
Ett pass kvar. Imorgon eftermiddag packning. Pass, euro och tandborste. Tidig väckning på tisdag morgon. Jag är såååå redo för Paris!
Köksbord
Martin berättade igår, för femtielfte gången, hur det företag han jobbar i är uppbyggt. Jag har svårt att fatta, ber om att få det förklarat, och nu - nu har jag en aning om hur det hänger ihop. Men inte helt. Kan tyckas som ett väldigt märkligt ämne en lördag kväll men....
Vi avhandlade framtidsdrömmar ( hus utomlands, hushållerska och obegränsat med pengar och fritid) renoveringar här hemma (om inte första alternativet går i genom, bra med en plan B) sen stupade vi i säng vid elva. Vi är riktiga tuffingar nu för tiden!
Känns ändå i huvudet idag att vi suddade igår. Ska ta väl hand om mig innan jobbet i eftermiddag.
Music for my master...
Inte för någon i min familj, snälla nån. SÅ gamla är vi verkligen inte, Martin och jag...
Men vi ska hjälpa till lite med musiken på kalaset. Så med en vinare innanför västen, datorn, och ett stort behov av nostalgi, sitter vi här, gubben och jag och lyssnar och lyssnar ....... och lyssnar och gillar! Så kära (förhoppningsvis snart ingifta släkting), du ska veta att vi tar uppdraget på stort allvar!
Vi sitter vid köksbordet och sjunger och diggar för fullt för det ska jädrar i mig firas med besked när du fyller 40!
(Självklart får du själv bestämma spelllistan - men vi vet var låtarna ligger...! Vi kanske klickar lite på spelllistan åt dig. Särskilt om vi intagit någon form av alkoholhaltig dryck.)
Middag!
Då står käre maken i köket och fixar middag. 2/3 barn är inte hemma, bara det lilla yrvädret.
Känns bra. Ska nog njuta av den här lediga lördagseftermiddagen till fullo!
Nöjd!
Gjorde ju en foto-bok till Lovis för någon vecka sedan. Nu har den kommit! Kan varmt rekomendera detta sätt att få ordning på bilderna.
Lite dyrt kanske, 450 kronor för en bok på 36 sidor (ca 75 bilder satte jag in, några förstorade jag upp så det går ju att klämma in betydligt fler utan att det kostar mer).
Men boken är av bra kvalitet, sidorna i rejält papper och jag är bara såååå nöjd. myphotobook.se
Rekomenderas således!
Nedräkning
Vädret är varmt och skönt i Frankrike, under helgen hade vänner 28 grader där borta. Inte mig emot!
Förbereder min frånvaro här hemma. Julia gav igår kväll och i morse havanna medicinen själv. Igår kväll under min blick, i mórse på egen hand och det gick så bra! Då vet jag att hästkraken klara sig.
I övrigt förbereder jag inte så mycket här hemma, Martin kan sköta ett hushåll med guldstjärna i kanten. men pengar är växlade och passet uppletat.
Nu ska jag bara lista ut vad som ska med. Vi reser med endast handbagage så det blir till att tänka två gånger vad som ska prioriteras...
Men oj vad jag ser fram emot det här!
Besvikelse.
Två bra föreläsningar, den ena väldigt mycket bättre än den andra dock men iaf.
Blev bjudna på lunch. Som landstings anställd kan jag säga att det händer så sällan att jag inte ens minns när det senast hände.
Tyvärr var det ärtsoppa eller panerad fisk på menyn idag. Inga favoriter.
Men fikabordet på eftermiddagen föll mig mer i smaken. Massor av olika, små kladdiga bakverk! Så totalt fick jag nog i mig lite fler kalorier än jag behövde....
Så sött!
Nu har de börjat avsluta samtalen:
- Puss och kram, vi ses snart!
Det är så gulligt att jag nästan blir tårögd!!!
Åh!
Lovis låg nerbäddad, mätt och belåten, i rent och fint nattlinne med renskrubbade tänder, inte sovande men på mycket god väg. En liten puss från mamma och pappa bara så sov hon sen.
Linn har dessvärre ont i halsen och huvudet. Inte bra alls. Jag har roligheter på jobbet imorgon (ska inte alls vara där utan på scandic på spännande föreläsningar hela dagen), och vill helst inte VAB:a.
Men är ungarna sjuka så är dom...
Är hon inte jätteskruttig klarar hon sig nog själv hemma, rejäl sovmorgon till elva, filmer och dator... Men är det feber och elände känns det inte roligt att lämna ens en så stor tjej själv.
Det kan ju också rätta till sig under natten, sömn kan ju göra underverk!
Premiär!
Julia och Linn ska sitta barnvakt + lägga Lovis helt själva!! Vi är på lagom avstånd - skolan fem minuter bort och det absolut värsta som kan hända är att hon är vaken när vi kommer hem.
Känns som ett bra första steg i barnvakteriet. Vi är nära hemmet, vi är spik nyktra och kommer inte ens hem särskilt sent.
Men lite pirrigt är det!
Min lilla apa!
Det gamla äppelträdet är helt super att klättra i tycker Lovisen!
Deppig
Hon vantrivs i sin lilla sjukhage och jag vet inte hur vi ska stå ut i en hel månad....
Hon är vanligen en tyst ponny. Maja är den som gnäggar och "småpratar" till hälsning när någon kommer gående. Nu räcker det med att någon av oss stoppar ut en fot på gården så gnäggar den lilla ponnyn hjärtskärande.
"Hallå, ni har glömt att släppa ut mig!", tror jag hon menar.
Att jag dessutom med tolvtimmars intervall kommer och tvångs-sprutar ner äcklig medicin gör henne inte på bättre humör...
Stackars kraken!
Mulet.
Planerar en liten tur till banken oxå - växla pengar! Det drar faktiskt ihop sig. Skönt att ha en gubbe som ger en lite fickpengar, själv är jag pankare än vanligt. (Först föräldraledig, sen en hovslagare, sen en veterinär...)
Fast å andra sidan är vi gifta och det är även hans barn som jag pysslar om här hemma på föräldraledigheten så det känns helt ok att han får hjälpa mig med lite kontanter.
Nej, nu får jag ta itu med dagen.
OK!
Så blev fyra-års kontrollen äntligen av oxå idag.
Lovis var otroligt samarbetsvillig till en början.
Berättade glatt vad pojken i den pedagogiska boken hade för sig.
- Du kan många ord och har väldigt bra fantasi!, sa barnsköterskan. Yes - det vet vi redan tänkte jag.
- Lovis, kan du måla en gubbe åt mig?, var nästa del.
- Och här är svansen på trollet och nu har han hår oxå, nu ska han springa till skogen och jaga rävar!, tjattrade Lovisen. Gjorde en liten krumelur på pappret och tittade sen på sköterskan och undrade:
- Vet du vad det här är då?
- Neeej....
- En snigel! Och nu slingrar den iväg här över heeeela skogen, tjohej!
Då avbröts målandet och Lovis skulle trä 10 pärlor på tråd. Pärlorna var stora som bowlingklot och snöret stelt så det tog ca tio sekunder.
- Nu får du skriva Lovis på det där halsbandet, för det vill jag ha med mig hem en annan dag!, begärde pratkvarnen och då byttes det aktivitet igen..
Hörseln var u.a. Bra att veta för som hon skriker har vi allvarligt funderat på om hon har en nedsättning.
Så var det synkontrollen. Halvägs in ville inte Lovisen mer. Näpp. Inte ha pirat-lapp, inte sitta kvar på stolen. Inte vara kvar alls. Inte en sekund till ville hon samarbeta.
Då fick hon hoppa lite på ett ben och balansera för att få en liten paus.
- Ja, hon har ju bra balans och god kroppskontroll. Rör hon sig mycket ute?, undrade sköterskan. (Joo, en del. Sitter typ aldrig still....)
Sen dax för synen igen.
- Nej, jag vill ju inte!
Med en viskning om att hon fick välja vilken glass hon ville på vägen hem mutade jag ungen till samarbete. Och det gick!
Hon satte sig och pekade ut de där bokstäverna i en hast så vi fick vår OK! stämpel i nacken och fick fara hem.
Vår lilla älskling....
Mutan....
" Hej det är Pippi, Pippi det är jag..."
Igår ville jag flytta ett träd som står på fel ställe. Hade nog varit billigare att köpa ett nytt när man är så stark som jag...
Trädet står kvar, med jorden slängd bredvid - jag har ju ingen spade att ösa igen hålet med!
Nymålade skaft var det oxå!
Lilla gumman...!
Den diagnos, lymfangit, som hon tippade på via telefon och jag innerligt hoppades på, var det inte. Någon typ av senskada kan det vara så nu ska hon (ponnyn) medicineras och ha sträng vila i en månad.
Jippie..
Nu är hon lindad och medicinerad. Medicindelningen var att jämföra med att ge en heldement, aggresiv, motvillig, hopbitande patient sina piller. Det är jag bra på så hon fick i sig sin morgondos. Hur Julia ska klara detta när jag inte är hemma blir ett annat bekymmer.
Jag har även gjort den ordinerade sjukhagen på 5 x 5 meter och där står hon nu och surar. Det är högst orättvist och onödigt tycker Havanna, att hon får 25 kvm när Maja får gå på 4 Ha...
Missnöjd.... Och jag förstår.
Måndag
Lovis dagis är stängt för planering och de stora har studiedag. Vad vi ska hitta på med vet jag ännu inte. Lovis äter frukost framför Bompa och de stora har spenderat natten i husvagnen och är ännu inte uppstigna.
Ryggen är fortfarande ond men snällare än i går.
Ute vill jag vara hur som helst. Och jag her en liten idé om att Martin, som ska ha jobbets lasbil hem idag, ska få åka och handla div planteringsjord.
Rosor är beställda och kommer i slutet av månaden och det är ju inte fel att förbereda för dem en dag med bra väder!
Ska ta mig en tur och leta upp en björk också. Vill ha en till. Behöver även en lönn till men Martin vägrade åka till en granne längre bort för att gräva upp en. (Vi får ta hur många skott vi vill).
- Du vet att vi måste fika två timmar innan vi kan gräva upp den va?, sa Martin med lätt panik i rösten så jag lät det bero... De är lite sällskapsjuka de där pensionärerna....
Nu ska jag kontrollera att Lovis ätit sin frukost, sen bär det av ut!
Woj, woj, aj...
Har väst till Martin:
- Tänd pannan - jag måste bada!!
Var på väg att lägga mig i badet medan han var på möte - kosta vad det kosta ville i ersättning till storasystrarna om de tog hand om ligisten en stund. Men då fanns det inget varmvatten förstås. Tanken på att lyfta och göra vridmoment med 20 kg tunga vedklampar fick mej att på gammeldags maner knyta en ylletröja runt ryggen istället.
Men nu snart ska kroppen sänkas ner i flera hundra liter grymt varmt vatten. Och mer Ipren till ryggen. Så kanske jag orkar sitta i soffan med en film sen.
Kemi
Har under dagen haft en ryggvärk som accelererat till oanade höjder. Långt nere i ländryggen har det molat och ibland lite djävulska ilningar genom vänster skinka och ner i hälen. (Ichias?) Till slut kom jag på att Ipren kanske kunde hjälpa lite... Ärkenöten i ett eget skal.
Borta är det inte men jag kan sitta på stolar samt ta mig fram utan att se skitnödig ut! Bra grejer!
Fast innan det lättade såg jag till att se lite olycklig ut. Martin flyttade då ett mindre träd åt mig samt delade och grävde ner några perenner....
- Du ska absolut inte gräva nu när du har ont i ryggen älskling!, sa maken snällt och var en underbar toffelhjälte.
Nu sticker han iväg på älgmöte.
Kan inte förstå att det snart är dax för älgjakt! Det är ju på hösten!!! Och hösten, det är det visst om fem veckor....
Sommaren är över..
- De börjar mögla snart!, utbrast han.
Inte mig emot, jag har tröttnat på dem och vill köpa nya... Fast det kan ju vara bra att ha de där ändå, för dynor är dyrt och i våras backade jag och övertalade mig själv att gilla de vi har en säsong till. Kan bli en repris av det även nästa vår.
Hur som helst tog jag av alla överdrag till kuddarna i soffan. Blev förskräckt när jag kände hur blöta de var. Helt otroligt att de inte är luddiga!
Det är sjukt blött ute, överallt. Hästhagen är rena lervällingen vid in/ut släppet. Det torkade aldrig upp under hela sommaren!
Går vi över gräsmattan klafsar det under fötterna och prydnads-pumporna har ruttnat i sina krukor. Illa.
Det är bara att konstatera att vi aldrig fick någon riktig sommar, i år heller. En kall vår. Två veckors sommar-väder avlöstes av en tidig, blöt och blåsig höst.
Önskar att vädret inte påverkade mig så mycket, men tyvärr. Jag är helt beroende av bra väder för mitt välbefinnande.
Psykopat
Arg och ledsen var jag. Besviken.
Tittade stängt på Lovis och hävde ur mig:
- Ska du bli psykopat när du blir stor eller?!
- Jaa, det vill jag verkligen, säger Lovis allvarligt med sina oskyldigt blå ögon rakt i mina.
Igår kväll hos farfar hade hon undrat vad han skulle bli när han blev stor. Svärfar tyckte att han redan var stor. Att han nog var färdig som han var.
- Jag ska bli psykopat jag, sa Lovis nöjt. Det har mamma sagt!
En annan syn på saker...
Vi maten senare började hon berätta.
- Jag åt frukost där mamma, köttfärslimpa och yoghurt. Det var gott!
- Köttfärslimpa? Ja, jo, det.... är säkert gott även till frukost. Tänkte en stund på det och klurar på om det kan ha varit en skinksmörgås. Limpa med köttpålägg = köttfärslimpa?
Ja, ja. Oviktigt.
Sen berättade hon att de fått en liten, lite bebis där oxå! Åh, vad den var söt, det skulle vi ha klart för oss. Då blev jag lite fundersam. Jag har inte varken sett eller hört någonting i den vägen hos kusinerna. Dessutom var båda föräldrarna ute i lekparken - utan ovan nämnda söta bebis.
Men.
Kanske det ska komma en liten, liten söt bebis? Som inte jag vet. Det vore roligt! Men jag har känslan att det inte kommer att vara så. Egentligen. Att Lovis har hittat på lite. Det är väl det som kallas fantasi-foster?!
Alive!
Tystnaden lade sig klockan 01.30 och höll sig till 6.30. Vi är mycket nöjda vi mammor som fått sova litegrann... Skolan är nu renare än den var när vi kom - en present till barnen, de kanske slipper problem i övre luftvägarna ett tag.
Nu ska vi slappa lite, Martin är på mässa och Lovis röjer hos sina kusiner och jag fick inte hämta henne än på ett par timmar. Vissa ord är underbara att få i telefon, tack A och M!
Hur ska detta gå...
För om en timme är det full fart, i värsta fall i ytterligare tio timmar.
Imorgon kommer jag vara som död. Levande död, det vet jag redan nu trots att jag säkert vet att inte den minsta droppe alkohol kommer att förtäras.
Men ungarna är laddade, de har ekiperat mig. Svart klänning, svarta tights, overknee benvärmare och en grå kofta över.
Så skulle det vara och "Du är såååå snygg mamma!"
Såååå bra!!! Tycker själv att klädseln inte är den bästa för att vara funktionär på en skolövernattning men nu är jag iaf godkänd och så får jag väl vara nöjd med det!
Glömde
Särskilt som det gäller ungarnas övernattning och de är de som blir lidande om nu inte Jag fixar alla lösa trådar. Har skickaat ett Mayday meddelande till en kompis som är hyggligt bra på att organisera så ikväll är det nog precis så bra som ungarna är värda att få det! Och då menar jag att de ska få en toppenkväll!
Regn, regn och åter regn.
Särskilt som vi ska grilla med ungarna vid skolan ikväll.
Men jag kan ju åka och handla och helgstäda här hemma utan att känna att jag missar rolig utetid iaf....
Övernattning
Eller sova och sova. Det blir nog mer att ligga och lyssna på fniss en hel natt!
De har en tradition på skolan att sexorna fixar övernattning för alla på mellanstadiet för att de nya fyrorna ska känna sig välkomna och snabbare komma in i gänget. Gulligt och mysigt. Det fungerar också, skräcken för De stora på skolgården är obefintlig.
Är man stor måste man vara snäll, så är det och det fungerar faktiskt på Tolita-skolan.
Först grillar alla familjer med barnen och när föräldrarna åker hem med syskon så drar discot igång. Sen är det väl meningen att barnen ska krypa i säng framåt tolv-tiden men det har ju aldrig fungerat förr....
Känner mig ändå lite nöjd med att jag blev inbjuden, av mina egna barn, att få vara med.
Kanske är jag inte jätte-töntig ändå...
Ånger...
Då kan jag ju känna att den där karensdagen är intjänad och inte bli så fattig! Om nu den där svininfluensan blir så stor och farlig som alla säger och ungarna (och vi vuxna) insjuknar kan det bli en lååång tid med VAB och det har jag aldrig blivit rik på.
Så det är väl bara att sticka iväg, le och snart är jag hemma igen!
Trött i huvudet
Nu har jag umgåtts med Martins släktingar ett par timmar varje kväll och jag är helt tom i huvudet. Märkligt att folk som bara finns nerskrivna på papper kan trötta ut en på detta viset!
De tjatar inte, de vill inte bli bjudna varken på det ena eller andra men likafullt - det går runt i skallen. Årtal, hustruar och ungar, födelsedagar och dödsdagar i meterlånga listor (inte riktigt sant, bara tre A4 ark..).
Nu är jag klar. Från mina tjejer är 10 generationer bakåt klara.
Nu behöver jag besöka biblioteket för att säkerställa lite information. Har vissa fördomar om vilken typ av kvinna/man jag kommer att stöta på. Har svårt att tro att det är värsta party-pinglan som bestämmer över släktdata-basen på bibblan....
Jag tror jag möter kvinnan till vänster.....
Barnslig eftermiddag.
Fick hjärtklappning och lätt yrsel av att titta ner från den korta banan. Feg eller förståndig, jag vet inte. Men oåkt av mig förblev den.
Lovis for runt som en vilde från första till sista minuten. Kändes oerhört bra att hon var på en plats som verkligen tillåter och uppmuntrar ett sådant uppträde! Kul hade hon med sin kompis och med kusinerna som dök upp.
Att det var näst intill folktomt så när som på oss 8 gjorde heller ingenting. Hugo kunde cykla så länge han ville, barnen kunde hoppa studsmatta tillsammans i varsin bur och ingen som helst kö till en enda liten aktivitet. Vardagar är bra dagar om man verkligen vill röja sig trött!!
Barnen härjade så pass att de satt helt still och fikade i ca 15 minuter innan de drog vidare - ett mirakel..
Nu blir det dusch och vad jag tror, en väldigt tidig kväll för en liten, nöjd men sliten flicka!
Rundsnack..
- Hej det är Maria, hur går det inför eftermiddagen?
- Vi ligger bra till, vi äter det sista. Ska vi ses utanför kl 13? Bra, vi ses då, hej!
Hade det varit barnens mor (inte bara just de här barnens utan vilken mamma som helst) hade det här check up samtalet säkert tagit fem-tio minuter.
Vi kvinnor kanske ska lära lite av det här manliga, snabba, raka sättet att prata? Det går ju väldigt fort och smidigt och då vi faktiskt ses om ca en timme kan vi ju prata då...
F.ö
Måste gå upp och väcka henne tror jag, känns lite ensamt här nere i köket.
Inne/ute
Var därför lite orolig att den här dagen skulle bli lika fin. Inomhus-bus är planerat med lite kompisar och det känns ju alltid trist att gå in om det skulle råka vara en fin dag. Och att ändra planerna för två fyraåriga tjejer i sista stund faller sällan i god jord....
Solen sken från en klarblå himmel när jag klev ur sängen. Attans, var min första tanke. Men nu kommer allt det svenska vädret. Efter två koppar kaffe har molnen hopat sig fint på himlen och inomhus lekar känns plötsligt väldigt bra!
Åh vad jag ska klättra och åka rutchkana (eller hur det nu stavas)!
Jippie!
"Invitasjon til julebord 2009"
"...... har med glede av å invitere deg m. fölge....."
Följet, det är jag det! Jag ska till Norge på julbord och har redan Googlat upp hotellet. Det är heeelt ok! Oscarsborg hotell och Spa i självaste Oslofjorden. Jag och Martin. En hel helg. Ja, varför inte?!
(Ingen bild, norskarna skyddar tydligen fri reklam.....)
Morr....
Inte så värst.
Om jag som besökande missar att avboka blir det väsen men när de missar - Ett falskt leende och "Jag vet inte vad som har gått fel..."
Hade ganska många fula ord på tungan men avstod då det kryllade av minderåriga på BVC. Nu ska flickebarnet peppas nästa vecka igen för att vara go och glad och samarbetsvillig..... Pice of cace....!
Besiktning...
Ska inte sticka under stol med att jag redan är lite nervös för vilket uppträdande damen tänker ha. Vi pratade om det imorse, vad vi skulle göra, och hon utbrast:
- Jag vill inte träffa den där sköterskan alls! Sedan stampade hon iväg med morska steg över golvet....
Har berättat att Julia och Linn också fick göra detta när de blivit stora flickor. Att de på BVC vill höra att hon kan prata, att hon kanske får balansera lite och mätas och vägas.
- Jag kan ju allt det där, jag vill inte!
Nähä. Nåväl, vi får väl se hur det går....
