Ska man ta tillfället och lura familjen till stor-städning idag?

Ute går det absolut inte att vara, shopping går bort, vi sticker till Göteborg nästa veckan så slantarna vill jag ha kvar då. Vi är bortbjudna ikväll så något måste vi ta oss för fram tills dess.

Att bara sitta och titta ut får mig på uruselt humör + att tiden står helt still.

Problemet med att dra igång storstädning är att jag saknar motivation till det.

Kanske ska ta en spa-dag här hemma? Ligga i badkaret tills skinnet skrynklar till sig. Det är iofs rätt tråkigt det med...

Ännu en semester-morgon. Ännu en dag med sanslöst dåligt väder. Funderar på om jag ska ge upp nu. Helt enkelt byta blad till oktober, skicka barnen till skolan på måndag och vinka av Martin till älgjakt.

Det är den sista Juli-dagen idag. Kan man ens hoppas att Augusti blir fin?

Snälla nån, hur mycket kan det regna?

Det här är ju helt sjukt, sanslöst!

Martin och svärfar grejar med en gammal båt i garaget (en liten Utter eka i plast, tro inte att vi skaffat stor båt! Det är morfadern´s gamla trotjänare).  Men kanske borde vi bygga en stor, jättestor, tänker mig Arken....

Lovis är sin fars dotter, helt klart.

Hon och jag begav oss till skogen på svampletning, (hittade lite men mindre än förväntat).

När vi skulle ut ur skogen sneddade jag för att kunna följa en dikeskant bortöver för att sedan vända och kontrollera andra sidan på väg mot bilen. Väl ut på vägen vandrade jag iväg (bort från bilen) och Lovis hängde mig i hälarna:

- Du går åt fel håll mamma, bilen är där!
Och så pekade hon bortåt vägen, där bilen stod parkerad bakom en krök, hon kan omöjligt ha sett den.

Mycket imponerande, själv har jag gått vilse ett flertal gånger, även efter fyra-års ålder...

Ny dag, men samma regn som alla andra dagar. *Suck*

Hade tänkt kontrollera skogen och dess skafferi i dag, om det finns kantareller. Det är den enda riktigt positiva följden av dåligt sommarväder. Sommarkantarellerna. Runda och gula står de där och lyser lycka omkring sig. Fast jag äger inga vadarbyxor (rykten säger att det är väldigt blött i skogen) så jag får väl vänta tills regnet gett med sig någon dag.

 De här skulle vara fina på mig ...*fniss*


I övrigt blir det tvättvikning idag. Den stackars tvätmaskinens semester tog slut i samma ögonblick som vi gick in genom dörren igår. Maskin efter maskin tvättade vi, och fick till slut hänga på stolarna i köket pga utrymmesbrist.

Upptäckt härom dagen en oslagbart ful färg-kombination.

På min tandborste finns, på stråna (eller vad det nu heter, det där som man skubbar med hur som helst) en kombination av ljusblått och orange.

Har aldrig tänkt på att det skulle vara så fult (orange är iofs bara fint på apelsiner) tillsammans. Fick ju lära mig som barn att man aldrig fick klä sig i rött och rosa samtidigt, men detta har ingen talat om för mig, jag såg det själv.

Å andra sidan gick det fint att klä sig i rött och rosa som kombination bara generationen efter mig, dvs Julia och Linn hade det, så nu blir jag lite orolig att jag ska bli tvungen att handla ljusblå/orange kläder till mina barnbarn.

Nej, det tänker jag aldrig göra! Det fins nog något annat att välja på.... Rymddräkter kanske?

Efter att i en vecka varit inspärrad på liten yta och varit begränsad i utomhus aktiveiterna, rasade vi ur bilen. Lastade ur vagnen på en blink.
I med första (av 200 högar) tvättmaskinen och ut. Nu skulle det klippas gräs, äntligen en vettig syssla (jag är inte skapt att ha semester, tydligen).

Himlen var lite mörk men herregud, det har den ju varit hela sommaren! Jag tankade och fick igång det gamla härket. Klippte kanske 50 meter, (rakt fram, inte kvm)när första droppen föll. Jag gav mig inte, lite regn har sällan dödat någon så där rakt av, så jag kämade på. Då öppnade sig himlen.

Det verkar som om min hjärna har svårt att förstå att den här sommaren inte bjuder på stilla, ljumma regn. Nej, allt ska spolas bort och sköljas över som om någon häller hinkvis från ovan. Så nu sitter jag här. Med lite klippt gräsmatta. Det ser värre ut än helt oklippt.
Hungrig är jag men kan inte laga mat innan Martin kommer hem (de handlar och hämtar kanin).

Men hemma är vi och ikväll blir det soffhörn, med tv. Sedan ska jag vräka ut mig i 160 cm sängen. Gött det!

Nu är vi drabbade allihop. Av hemlängtan.

Julia vill ut och rida, Lovis vill till sin kanin. Linn vill bara hem rent allmänt och jag och Martin önskar oss större ytor och mer bekvämlighet.

Så kan det bli. Trots att vi är samlade allihop, har flera grannar hemifrån på plats plus lite släkt, så vill vi hem. Till vårt.

Idag sticker vi till Grebbestad och besöker vänner på en camping där. Just nu skiner solen. Kanske låter jag en smula bitter, men jag tror inte att det kommer vara fint hela dagen. Det gäller väl att njuta av de timmar vi får!

Är så less på detta regn. Inte en enda dag har vi haft här nere utan regn. Idag den sämsta dagen. Regn mer eller mindre konstant.

På morgonen gick vi (jag, Julia och  svärföräldrarna, Linn vägrade vilt) runt naturreservatet på Veddö. Fantastiskt fint, (trots regn bitvis). Promenaden tog dryga timmen och på sina ställen var naturen av den art att jag trodde jag befann mig i ett annat land.

I övrigt väntar vi mest på att klockan ska gå så vi får gå och lägga oss. Har gjort en tur in till Grebbestad men vi klarade inte ens av att spendera pengar i regnet. Sååå uttråkade är vi nu!

Även Martin längtar hem så snart packar vi ihop!

Inatt blåste det en aning här. För första gången fick jag uppleva lite västkust-oväder. Jag förstår bättre nu varför de bofasta bor en bit in på land och inte på armlängds avstånd från havet...
Det är knappast bara snålhet.

Hur som helst, Martin gav sig ut och slog ner lite extra pinnar och trots att det blåste så husvagnen skakade har vi tältet kvar.

Jag är glad att jag tog omaket att flytta in tvätten vi hängde ute igår (den hann inte riktigt torka innan läggdax). En vittvätt. Ler lite lättad idag. Tänk om jag skulle fått springa runt och plocka trosor över en hel camping!!!

Idag är himlen mulen. Det kom en regnskur imorse som bara gjorde att vi somnade om, det smattrade hemtrevligt på husvagnen. Nu är det uppehåll. Vi får se vad vi hittar på med. En viss hemlängtan har börjat smyga sig på...

Två barnfamiljer träder in i en restaurang i Fjällbacka. Antalet barn överstiger vida antalet vuxna. De flesta barn har lågt blodsocker och låter mer än de syns.
Inget barn står på samma fläck mer än två sekunder.Sevitrisen ser lätt förvirrad ut till en början (det blir mer förvirring senare).
- Eh, hur många är ni?, frågar hon försiktigt.
- 15, tror jag, säger jag och spanar ut över alla fina ungar vi har med oss.
- Nej, så mångar är vi väl ändå inte, säger pappa J i andra familjen och ser sig oroligt omkring. Vi är väl bara 12?!
- Ja, eller 10, vi har kanske glömt några barn i bilen, säger jag allvarligt till servitrisen som nu börjar få små svettpärlor i pannan.

Efter 2 panikbeställningar, som betyder - Kom in med pannkakor och köttfärssås innan du ens tänker på det där med beställning bordsvis, började sedan konststycket att alla skulle få välja sin mat + dryck.

- Jag vet inte om jag kommer få det här rätt.... erkänner servitrisen olyckligt.

- Det tror inte vi heller, men om du är nära nog är vi mer än nöjda, säger vi glatt. Tillägger också att vi är ganska förvirrade själva, i vårt eget sällskap.

Hon imponerade stort. Alla rätt, vilket vi överöste henne med beröm för. (Jag hoppas Martin gav dricks).

Mycket nöjda, mätta och belåtna har vi dessvärre vinkat av våra vänner som mot sin vilja var tvungna att åka hem redan idag.

Nu är kaffet klart och havet väntar. Solen strålar från en klar himmel och detta inlägg blev till i väntan på kaffet. Ingen tid utomhus ska förloras!

Lajar runt mest hela tiden, kaffe, sol, kaffe, krabb-mete.... Snart är det kväll och kaffet byts ut till vin...

Några kompisar hemifrån ringde i eftermiddags. De ville komma över på en kaffekopp. Efter en stunds tvekan (30 sek) tyckte de att det var mödan värt att åka ner hit (vi måste vara väldigt trevliga hahaha!). Så telefonledes har vi ordnat till ett tält och lyckats få en tältplats bredvid oss här på campingen.
Snart kommer familjen hit och varje ledig yta kommer att beläggas med barn till natten. Kul!

Martin har fått en ny vän med båt. Fick sig en åktur och det hette att de skulle fiska makrill. Hinken var tom så de åkte nog mest fort... Nu dricker de lite öl och pratar bilar. Karlar har allt intressen.

Vet inte om jag ska vara stolt eller orolig.

Tjejerna, de stora, har alltid snabbt funnit umgänge på campingar. En hel hög av småbrudar har fyllt vår husvagn och förtält och delat filt med oss på stranden.

Nu cirkulerar det oroväckande mycket pojkar runt vår husvagn, på cykel, lite så där i förbi-gående....

Hjälp.

Är det nu det börjar?

En klar himmel. Sol över havet. Otroligt!

Ingen direkt värme som får oss att rota fram badkläderna längst in i garderoben men strumporna fick ligga kvar på hyllan. Alltid något.

Det ska bli en fin dag. Ikväll planerar jag att dra med min familj upp på berget med lite gott att äta och dricka i korgen. Kvällsmat med havet istället för TV framför ögonen, det är grejer det!
 
Vad vi ska göra idag vet jag inte. Vad ska man göra när vädret är lite "mittemellan"? Tips någon?

Det hände något märkligt i Kolmården. Där vann jag i mini-golf.

Nu är väl ordning återställd antar jag. Jag kom sist precis som vanligt. Eller, inte som vanligt, det kan jag väl inte säga heller. Mina barn har växt upp, förut kom jag liksom 2;a, efter Martin. Nu är jag sist, av fyra spelande. (Lovis springer mest runt och är till förtret för de flesta på banan, koncentrations tränare kanske?)

Martin vann idag, Julia kom tvåa, Linn trea. Och så jag då, SIST. Kan tillägga att jag och Martin aldrig lägger oss för barnens skull. Har aldrig gjort. Vi har spelat mot varandra förr, och de mot varandra. Nu är vi plötsligt jämnlika, eller jag då, en aning sämre än kidsen. Illa. Tror jag resten av semestern ska inbilla dem att jag har inflammation i handleden och inte kan spela mer.....

Det är dyrt med dåligt väder....

Åkte till Sportshopen med alla barn. Alla barn (och jag!) fick lite nytt och roligt. Varje plagg var för sig var billigt men tillsammans blev summan såpass att jag skickade fram Martin för betalning.... Jämnlikhet, betala varannan gång, jag köpte minsann en adapter till husvagnen igår. (Kostnad ca 10 % jmf med idag, det gäller att välja sina tillfällen)

Det regnar en del här. Utan datorerna skulle de stora ha mördat varandra för länge sen. Lovis sitter mest och ser på film och trackaserar där emellan sina systrar. Ljudvolymen här är minst sagt hög ibland.

Nu hopas vi på uppehåll så vi kan rasta barnen utomhus. Hoppet är det sista som lämnar en, var det någon som sa....

Spöregnet gjorde at jag gav med mig. Martin fick starta upp toaletten i husvagnen, något jag motsatte mig förra året.

I en sådan här toalett ska det vara special-papper. Som smälter (på lång tid...).

Julia spärrade upp ögonen.
- Smälter? Men.. om jag torkar mig... Nä, vad äckligt!!

Glatt inser jag att det är en mindre som går dit. Lovis har således egen toa!

Det regnar här. Eller rättare sagt;

Någon har öppnat himlen och det fullständigt vräker ner vatten - i massor. Undrar när det ger sig? Om jag säger att ljudet mot taket på tältet är öronbedövande så kanske ni förstår hur mycket som faktisk kommer ner.....

Tja.

Fick inte ställa husvagnen på "bra-sidan" utan på "ful-sidan". Kanske ska vara nöjd att ha plats, det är tämligen fullt överallt.

Resan och hitkomsten har varit av högst trevlig art. Våldgästade hög-gravid f.d. arbetskompis i Åmål för kaffe och bensträckare på väg ner. Vacker mage, (mina äggstockar hörde av sig men jag röt högt åt dem att lugna ner sig), den var rund och stor och jättefin. Huset var även det jättemysigt och väl underhållet så jag tror att familjen kan ha ro att rå om den lilla när den dimper ner. Enl modern "SNART", enligt barnmorskor om ett bra tag...=)

Tack för gästfriheten, vi kommer nog att göra om det!

Här nere på Långsjö fick vi snabbt en "icke bra plats" och fick upp tältet utan missöden. Martin och jag var precis klara när barnen kom med middag, hamburger-tallrik från campingens grill. Utmärkt.

Sen började trevligheterna på allvar.

Det kom en familj någon timme efter oss och flyttade in på "En ännu sämre plats" mitt emot. Fint ska det vara, ny bil, ny vagn och sprakande nytt tält (Jag blir alltid misstänksam när rika personer vistas på en camping, vad gör de här?). Till min stora skadglädje var dessa människor även helt nya campare och jag gick flertalet gånger in och gömde mitt skratt i husvagnen.
Kanske har jag fördomar nu men jag tippar på att de båda vuxna jobbar på kontor, med papper.
Första gången jag gick förbi höll de på att öppna säcken med själva tältet. Andra gången jag passerade bredde de ut tältet i leran, log mot mig och sa "att det var lite bökigt med nytt tält".

-Oj, sa jag, är det nytt? Då ska ni nog lägga ut mattan först så det inte blir lortigt!
- Eh, det har vi ingen, vi trodde den ingick....
Meddelade dem glatt att det är ett extratillbehör som kostar några extra tusingar. (Far i vagnen tittade blekt på mig, så de var kanske inte så rika ändå).
Nästa gång jag passerade tittade de på varje tältpinne som om det vore föremål hitskänkta från rymden.

(Om ni undrar varför jag passerade så många gånger kan jag kanske nämna att Lovis är med på semestern. Hon sitter inte kvar på samma fläck särskilt länge)

Berättade detta (om de upenbara problemen som grannarna hade) för Martin. Han är en mycket snällare medmänniska än jag. Han bjöd då över dem för att titta i taket i vårt tält.
- Hur länge har ni varit här, frågar mor i grann-vagnen.
- Tja, vad kan det vara..... en timme, en och en halv är det nog, vi har ju ätit också, sa jag med mitt bredaste leende. Tillägger sedan att maten var från grillen, hon såg i det närmaste panikslagen ut kraken. (Duk på bordet, lampor och gardiner på plats... Vi börjar få rutin nu....)
- Åh, sade fadern, vad bra att det fins att köpa, vi hinner nog inte själva idag..... (Nej, troligen inte före midnatt!, tänkte jag men sa det inte, lite hyfs har jag ju...)

Nåväl. Även jag, elaka mäniska, tycker att det känns bra att de till slut fick upp sit tält. Nu har regnet kommit.

Något som oroar mig är att de som varit här ett tag har förankrat sina förtält med spännband. Rejäla grejer, inget sånt där för pakethållare inte. Nej, igår kväll hade det blåst 17 m/sek här nere....

Då blir jag blek. För vi har inga spännband. Sådan blåst har vi ingen rutin på alls.Klassikern skrattar bäst skrattar sist känns nära.

Håll i hatten, nu kommer vi!

Kanske blir det en hel vecka, kanske regnar vi hem redan till helgen. Vi bryr oss inte har vi bestämt. Nu packar vi likt ekorrar inför vintern. Gummistövlar och bikini, solskydd och tjock-tröja.

Det blir som det blir. Västkusten är bästkusten och jag måste dit varje år.

Är en smula växlande. Här hemma tittar vi på Yr.no, tittar ut genom fönstret, Yr.no igen och försöker fatta ett beslut. På om vi ska resa till västkusten imorgon eller inte.

Blir det bättre efter helgen? Ska vi åka ner och helt enkelt spela lite roulette med vädret? Det värsta som kan hända är ju att vi får vända hem igen med blött förtält.

Tiden rinner iväg för snart är Martins semester slut. Och även om vi inte måste göra allt tillsammans så är det ju roligt om vi kan åka ner när han kan följa med....

J-vla väder!

Idag är det Linns födelsedag! 11 år minsann.

Hon har nöjt öppnat sina paket nu på morgonen och väntar på släkten som dyker upp i eftermiddag. Hon har varit lite ambivalent sista tiden och inte riktigt bestämt vad det är hon verkligen hon vill ha, därför löste vi det med en peng.

Så nu, just nu, vill hon ha en sån här....
 Ipod Nano

Men hon vill gärna ha en kamera oxå....  Det är i sanning inte lätt att vara barn i ett konsumtionssamhälle!

Jag längtar lite till Augusti. När kvällarna mörknar. Det  tycker jag om, sommar-mörker.

Det sägs att norden är så fantastiskt med sina ljusa sommarnätter. Men jag gillar dem inte. Det är svårt att sova och det är inte särskilt mysigt heller. Att sitta på altanen i augusti, med levande ljus på bordet, det är däremot något jag tycker mycket om. Varma kvällar. Trevligt sällskap (som min egen man, ibland vänner), lite lågt småprat, något gott att äta, något gott i glasen. Att framåt natten gå in och hämta strumpor och en kofta och sedan sitta där, medan natten omsluter en. Det är underbart.

Det är det som är så härligt och fint utomlands. De varma, mörka kvällarna med sina vackert upplysta uteserveringar. Det är mysigare med mörker omkring. Det är ju helt omöjligt att skapa mys på kvällstid om sommaren i vårt land när solen står högt på himlen ända till elva på kvällen.

Tyvärr är August snart här, det innebär ju att sommaren återigen har runnit iväg så det är ett visst vemod med Augusti. 

Men nu kom grannen. Vi ska avnjuta ett glas vin i solsken. Det går bra det med!

Under förmiddagen har det inträffat två incidenter som nära nog gav mig så högt blodtryck att jag nästan exploderade.

* Var till posten för att sända iväg en klänning som vimsig vän glömt här hemma. Ingen irritation på vännen men väl på posten som under sommaren har stängt mellan 10-15. Hur i h-vete tänker de?! (Var inte orolig N, jag fick iväg ett paket från Ica).

* Stod sen i värsta kön i mataffären. Lovis var inte på sitt bästa humör och min deodorant började ge efter. Då öppnas en ny kassa och folket bakom mig går dit och ställer sig först. Störigt som bara den. Upphör kö-systemet fungera när ny kassör kommer eller?

Har troligen lågt blodsocker igen, märker själv att jag är en smula gnällig. Ska fixa något att äta.

Första semesterdagen och det har regnat hela natten. Nu är det uppehåll, hoppas det håller i sig i si så där fyra veckor. Gärna lite sol oxå, det gör ingenting...

Idag ska det pysslas lite, vi har en födelsedag att fira här hemma imorgon, Linn blir 11 år. Jisses vad tiden går. Det känns inte som det var längesedan hon låg på golvet på en filt och viftade med armar och ben. *Suck*

Ska snart köra ner Linn till frissan. En födelsedagspresent från farmor och farfar, en riktig hår-makeover med klippning och slingning.
Spännande!

Ni som är här och läser ofta vet att jag fick låna en hel kasse böcker av en kompis. Nu har jag en framför ögonen som är omöjlig att släppa:

Dennis Lehane;  Mörker, ta min hand  

Att bli rädd när man ser på film är en sak, inte så svårt att få till effekter på film. Men när en författare får mina nackhår att resa sig mitt på ljusa eftermiddagen - då får han min respekt!

Om den här filmas ska jag aldrig se den...... (K, jag är så tacksam att den här boken kom till mig nu under sommaren. Kanske kan lindra min nyväckta mörkrädsla en smula!)

Men nu ska jag läsa vidare. Är lovad sovmorgon imorgon på första semesterdagen, så om det blir en smula sent spelar ingen roll alls!

Jaha.

Så svartmålar Expressen en hel yrkeskår. "Mörkertalet är stort...." Nu kommer varenda patient tro att jag missbrukar piller varje gång jag ser trött och sliten ut (varje morgon i princip) eller har svårt att få fram rätt ord. (Vilket inte är ovanligt när hjärnan har lättare att ta fram de latinska termerna men jag måste prata svenska med patienten för att de ska förstå situationerna till fullo).

Hur många onyktra chaufförer finns det? Piloter? Då hängs aldrig alla ut på det här sättet, för så känns det. Som att vi sköterskor som yrkeskår är potentiella missbrukare bara för att vi är just sköterskor. Pga av att några haft problem att hantera alla tabletter som bokstavligt talat omger oss från golv till tak flera timmar per dygn.

Hoppas att allmänheten förstår att det är en minoritet som har haft problem. Att de förstår att den stora mängden av sköterskor trots allt har så mycket kunskaper om de preparat vi dagligen hanterar att vi helst aldrig vill ta något av dem, varken som tablett eller injektion.

Fyra veckors ledighet. Inte en tid att passa på EVIGHETER.

Jag gillar känslan i magen just nu. (Den är mätt också).

Semester..... Vilket fint ord det är när man "smakar" lite på det. Semessster... *sjungs lite fint med ljus stämma*

Hå hå ja ja....

Om fyra timmar har jag min efterlängtade semester. Äntligen.

Här på sjukan är allt så lugnt, så lugnt, att tiden står stilla. Men klockan går ändå så snart får jag gå hem. SNART!

Kärleken är vacker, (och rolig).

Blev via FB tipsad av en lycklig man att läsa dagens VF, klickade in mig där och läste om frieriet som kommit högt, högt upp på himlen! Som K har väntat på detta!

Alldeles tårögd blev jag. Romantik är underbart och två människor som sliter i vardagen är väl unnade hur mycket som helst av den varan.

All lycka till er båda! ♥

Ingen förändring, jobb idag med. *Mummel och mutter och sura miner*

När jag kom hem igår kväll låg det tre fnittrande tjejer i gäststugan. Den fjärde, Linn fnittrade inte. Hon låg påklädd under täcket och frossade.
Det framkom efter att jag med milt våld tvingat in henne i huset att hon haft ont i halsen och kännt sig risig hela dagen. Suck. Natten har varit lugn, vi får väl se vad det blir av det här.

(Ska semestern inledas med influensa på samtliga medlemmar i familjen vet jag inte vad, då blir det psyk för mig).

Nåväl. Ska dra runt här hemma och göra inte mycket innan jobbet. Ikväll är Martin bortbjuden på grillning. Jag är inte bitter, klart de ska ha roligt när jag jobbar på lördags-kvällarna - men jag vill gärna vara med.

Kanske kan åka till sjukan några timmar och sedan koppla om telefonen till mobilen? Platserna blir ju inte mindre eller fler om jag sitter och grillar?

Hemska tankar. Undrar hur lång tid, exakt, det skulle ta innan jag fick sparken för en sån grej?

Jag grävde och bar stenar igår. Många små muskler protesterar å det grövsta över det. Går som en pigg åttio-åring idag.

Attans. Det får bli sparkcykel på rundorna ikväll. (På jobbet).

Sitter här med morgonkaffet.

Ler lite åt gårdagskvällen. Gick ut och kikade på dammen igen när Lovis somnat, skulle bara titta, inte greja mer. Gick ut vid nio och kom in kvart i elva, grejade en hel del.... Julia hade hängt med kompisar hela kvällen och jag funderade på att gå och hämta hem henne, ovanligt att hon glömmer tiden, (hon skulle vara hemma tio). Linn sov hos en kompis och Martin var på lite jobb så huset var väldigt tyst igår.

När jag kommer in låg en söt lapp på spisen:

Stackarn, arg och irriterad på sin mamma. Hon glömde tyvärr att gå ut på altanen, då hade hon ju sett mig. Hon fnissade när jag gick upp till henne och berättade var jag varit, så jag är förlåten.
Jag glädjer mig över meningen "Du kunde skrivit en lapp!", det är något jag tjatar om att de ska göra när de går till kompisar.
Men nu kan hon iallafall! 1av 3 inskolade i lappsystemet - inte illa.....

Hela dagen har vi slitit, först jag och Martin - tack och lov för den hjälpen - sedan själv. Nu är det klart där ute vid dammen.

Om inte kameran vore på rymmen kunde jag knäppt en bild men tja...någon har väl lånat den och lagt den på fel ställe...

Nu undrar jag ju förstås om de märker någon skillnad de där små fiskarna. Märker de att de har hundra talet liter mer vatten än i morse?
Uppskattar dom de där konstgjorda grottorna vi slitit med eller simmar de bara liknöjda runt, runt, runt?

Det får jag aldrig veta. Säkert är i alla fall att när jag förut satt där och begrundade dagens arbete i stillhet hoppades jag, (om reinkarnation finns vill säga) att jag aldrig kommer att återfödas till fisk.
Maken till tråkig tillvaro får man nog leta efter!
Till och med myrorna, de små och obetydliga för ögat, verkar ha roligare om man tar sig tid att se på dem en stund. De umgås med varandra, jobbar och sover hela vintern. Smarta små kryp. Starka också.

Nej nu velar jag iväg, dags för soffan! Kroppen skriker vila efter alla stenar jag flyttat runt under dagen.

Jobbigt att vara ledig, mycket ska hinnas med.

Nu väntar jag ivrigt på att maten ska bli klar, har liksom inte ens hunnit äta efter ordning idag. Konstigt att humöret hållt såpass bra som det gjort, trots allt.

Kanske återkommer jag ikväll med resumé av dagen. Det troligaste är dock att jag slocknar i ett soffhörn.

Uppe med tuppen, sån är jag om det finns något kul att göra.

Därför ett mini-inlägg. Jag lever och njuter. Ska ut och gräva på min lilla, lilla mini-damm som nu ska bli aningens större men fortfarande liten. Barnsäker. Tråkig men förhoppningsvis utan läckage.

När fiskarna kom blev det plötsligt viktigt att vattnet stannar......!

Icke beställd.

På mobilen oxå som aldrig varken ringer eller piper i vanliga fall (alla vänner som verkligen vill mig något ringer hem, mailar eller skriker. Det är väl känt att mobilen och jag inte umgås privat.). Därför befann den sig väldigt långt ifrån min sovande själ.
Det envisa ringandet gav sig inte så av rädsla att lill-skrutt skulle vakna hävde jag mig ur sängen och tog mig ner på ett högst ograciöst vis.

- Hej det är från DHL, jag har en leverans till dig.
(Tjoho - redan idag! Lycka,lycka, gruset for ur ögonen med en smäll i golvet).
- Ska du ner till Kil idag så jag kan lämna paketet där?

Då surnade jag till ganska omgående. Hemleverans är inte 1½ mil från ytterdörren. Inte alls. Min kaffe tomma hjärna muttrade att han nog fick göra sig besväret att komma hit, "för jag tror inte att någon av oss i familjen ska till Kil de närmaste dagarna".
Detta var ju en ren lögn. Finns inte en dag som inget ärende måste uträttas i byn. Alt. åker vi förbi eller skjutsar ungar. Men rätt ska vara rätt. Har jag betalt för hemleverans så har jag!

Tyvärr ska jag jobba idag så jag kan inte leka med innehålllet i mitt paket. Har äntligen köpt en riktig dammduk och ska piffa lite till fiskarna därute. Utbygge minsann!

Ser fram emot min lediga morgondag. Då ska det grävas och grejas med stenar.

Först sovmorgon.

Sedan iväg till kompisar vi inte sett på evigheter trots att de bor ett stenkast bort (om någon annan än jag kastar då). Där fikade vi massor av hembakt och drack så mycket kaffe att jag skakade av koffein-chock när vi kom hem.
(Som landstings-anställd kan jag meddela att min konsumtion av kaffe aldrig är ringa, så jag är tränad. Därför blev jag förvånad över reaktionen.... Men kok-kaffe är kok-kaffe och omöjligt att stå emot!)

Hur som helst, mat efter det. Då ringde telefonen och vi åkte till grann-kommunen för ännu en fika. Lovis var i extas - så mycket fika och så många kompisar på en ledig dag brukar liksom aldrig hända.

Nu är klockan snart sju och Martin har åkt på lite jobb. Förstår inte riktigt hur den här dagen kunde gå så fort. Återstoden av kvällen blir nu att gosa med kattungen hemma hos grannen. Linn och Lovis har redan gått upp och tröttar ut den ensamna varelsen en stund. De har ju helt andra metoder än jag som bara vill gosa....

Sen gör jag repris av gårdagskvällen, fast med annan flicka och annan film. En perfekt ledig dag!

Solnedgång Fjällbacka 2008

Med ett undantag. Jag längtar hit, till Långsjö camping strax utanför Fjällbacka. Den där semestern.... Måtte de gå fort de sista dagarna nu!

Några flämtande timmars ledighet. Så skönt. har sovit som en stock inatt (hur de nu sover) och är fortfarande lite nyvaken.
Endast jag är uppe och kaffet står och drar i presson. Mmmm... Idag ska jag bara göra det jag vill, inga måsten.

(Kanske sätter jag mig på grannens altan och gosar med en kattunge. Vi är kattvakt åt världens sötaste, en korsning Main Coon/Norsk skogskatt)
.




Precis en sån här pressobryggare har vi nu. Martin köpte den för 25 kronor på ett reabord. Den kraken som vikarierade i butiken hade ingen aning om att de kostar en aning mer.....

Vi är snart solo här, Julia och jag.

Jag planerar varm macka med nyplockade kantareller samt en stor påse ostbågar till efterrätt. Detta ska inmundigas framför "Benjamin Buttons otroliga liv". Jag har sett den förut men inte Julia och jag ser den gärna igen!

Jobbat sju av åtta dagar. Blä för att vara vikarie. Om jag tittar in i huvudet ser nog hjärnan ut som pressad potatis... Nu, middag i magen som stod färdig på bordet. Gott men rena sömn-medicinen.

Hoppas nu på uppåt-tjacket, kaffet. Om inte det fungerar blir det en tidig kväll.

Den hemliga resan... City, shopping, pizza och sen det bästa av allt (tycker ju jag då) bus ock lek i en studio! Smink, kläder, fläkt.... Ja, allt ett par tjejer på väg in i tonåren bara drömmer om att få göra!


 

...inga dåliga väder, bara dåliga kläder!

Lovis har efter en tupplur tillfrisknat och är åter sig själv = pigg, glad och kompis-sugen.

- Jag går upp till Felix en stund mamma, sa flickan nyss.

- Men hjärtat, det spöregnar ju!, utbrister jag. (Vuxen och tråkig)

- Det gör inget, jag har det här på mig, säger hon stolt. Stövlar, galonbyxor, regnjacka och ett paraply som extra tillbehör var ordentligt monterat på den lilla kroppen.

- Jaaa.... då så, sa jag lamt och lät henne gå.

Men jag spanar neråt  vägen (Felix bor uppströms). Om hon kommer farande i en fors av vatten. Regnet är som en vägg utanför fönstret. Helt otroligt!

Eftermiddag. Regnet har äntligen slutat att vräka ner men när jag kikar på himlen bortöver skogarna ser det ut att komma mer innan kvällen är slut. Så kan det vara.

Här hemma ligger Lovis och sover i soffan - diagnos okänd. Ville inte äta varken godis eller kakor när Martin hälsade på sin mormor vilket oroade dem en del (Lovis har alias som kak-monster). Nu, med panodil i kroppen sover hon hur som helst gott.

Julia och Linn är på hemlig resa med sina "pojk-kompisar". Ska bli spännande att höra vad de gjort för det fick inte ens Martin reda på, de kom bara och hämtade flickorna och försvann. Vi är inte särskilt oroade, de blev hämtade med bil - med en mor som chaufför.

Så jag och Martin får väl passa på att njuta av stillheten. Lite kaffe efter jobbet är aldrig fel. Och en tidning. Kan bli så att jag somnar bredvid lilla Lovisen i soffan...

Först ett himlans liv. Ungar som springer runt, pratar i telefon och skriker "-Klar" från toaletten. Så stängs dörren och tystnaden sprider sig som bomull i huset.
Helt oplanerat tog Martin med sig två av våra barn och en annans unge till Leklandet. Julia blev i samma veva bortkörd till en kompis.
Tomt (sånär på mig och katterna) i huset och alldeles underbart tyst! Nu känns det plötsligt ännu mer trist att jag snart ska åka till jobbet. Hade varit underbart att ligga i soffan med en bok isället!

Dagarn går fort. Måste innebära att den där semestern faktiskt kommer närmare. Jobb ikväll. Inget jag är sugen på men det är bara att bita ihop och gå. Det är ju ändå dåligt väder.
Otroligt att det kan regna så mycket. Konstant i två dagar, dygnet runt. Kanske leder det till sommar kantareller?

Idag är huvudet tungt och kroppen seg. Vi blev inte så sena igår - barn önskade sig hem till sina sängar - men att vi drack lite vin gör sig påmint i kroppen idag.
Vi vuxna och alla barn hade hur som helst väldans trevligt. Ljudnivåerna steg till otroliga höjder emellanåt och vi skrattade när vi funderade på hur någon utomstående, utan barn, skulle reagera om de öppnat  ytterdörren. Busiga barn i varenda vrå.
Framåt tolv satt det sovande barn i varannan vuxen famn, då var hjältarna slagna och vi fick bryta upp. Roligt att det ändå gick så länge.

Nu blir det soffa någon timme innan jobbet. Softa.

Fredag, äntligen. Trots att det blir jobb för hela slanten resten av helgen har vi unnat oss lite trevligheter ikväll. Därför finns fredags-känslan i kroppen ändå.

Vi har bjudit hem två par på middag. Kunde bli en stillsam tillställning med finporslin, höga ljus-stakar och olika viner till en tre-rätters meny. Nu är det dock så att vi är barnkära allihop så vi landar på 16 personer runt bordet. Menyn blir paj, (där varje familj får bidra med sin favorit), då jag insåg att jag inte skulle hinna efter jobbet. (Göra något avancerat i massor menar jag då).
Porslinet byts nog ut mot papptallrikar. Jag äger faktiskt inte 16 stycken lika tallrikar. Och sen är det ju trevligt vi ska ha, inte ett disk-party!

Fö en stor beundran för Linn, hon har bakat kladdkakor hela dagen så det behövde jag inte bry mig om alls! Underbart med så goa ungar!! ♥

Så nu hoppas jag ugnen är varm så jag kan slänga in mitt paj-bidrag där och hoppa in i duschen. Tar nog en cider med mig in i badrummet, pga av arbete imorgon får inget alkoholhaltigt drickas för sent så då får jag väl lov att starta tidigt!

Hem.

Vill inte vara vikarie.

Nu drar det ihop sig till många dagars arbete.

Tjoho - det är faktiskt bara nio (9) arbetspass kvar till semestern. Dessa ska avverkas, förhoppningsvis utan blod, svett och tårar.
Men det kan man aldrig vara säker på. Sommaren på sjukan brukar bjuda personalen på ovanstående ingredienser.

Jag svarar lite på kommentarer.... Jag/vi har haft NIX - den bästa tjänst som finns att anmäla sig till - alla kategorier.

Så var det det här med att vi bor på landet och har några träd. Skattemyndigheten skickade oss ett brev för några år sedan och berättade att vi var registrerade som momsredovisande firma. -Jaha, sa jag och Martin, det vet vi väl, gör ingen skillnad i livet.

Jo, det gjorde det. Om man momsredovisar klassas man som företag och då gäller inte NIX.... Detta har jag diskuterat med mer än en försäljare. Stundtals hyggligt arg.

- Ser du min NIX markering?
- Ja, men den gäller inte för företag....bla bla...
- Jag har inget "företag", jag har träd!
- Ja, det spelar ingen roll - nu får du handla jättebilligt! Det är väl bra. Fyra års förbrukning av rengörningsmedel - dra av på firman!
- Jag har ingen firma! Det är väldigt svårt att förklara för skattemyndigheten vad jag har rengöringsmedlet till, i skogen.
-?

Sen brukar det bli lite högljutt. Många är helt knäppa. En och annan har faktiskt förstått och noterat situationen i marginalen och de ringer inte mer. Dom är snälla dom!

Min man, min själs älskade, har gjort det igen... Gjort mig lycklig med små, små medel. 77,60 kronor la han ut på familje-friden idag och jag är alldeles salig.

Han har kopplat om duschen! Inte en droppe läcker någonstans och lycklig som ett barn har jag vridit blandaren fram och tillbaka, växlat mellan varmt och kallt.

Ring inte till mig ikväll. Inte mellan 18-22, jag kommer stå i duschen.....

Lovis är inte rolig just nu. Det kommer och går under dagarna men: För det mesta krånglas det med det mesta. Mest hela tiden.
Hon vill helst leva på en diet bestående av fikabröd, glass eller äpplen. Hon vill aldrig tvätta håret, aldrig vara tyst, aldrig vara tillmötesgående.

Jag tittar på henne emellanåt och önskar att hon växer fort.

Nu hände ytterligare ett irritationsmoment. Blev uppringd av en säljare med världens bästa erbjudande. Jag sa; - Nej tack, -Nej,  samt till slut   -NEJ jag vill INTE!.
- Men låt bli då, svarade den förut så vänliga damen mycket surt och la på utan att säga hejdå. Sånt stör jag mig på.

Ledig dag och sovmorgon. Nu en stor mugg kaffe och om en stund en liten åktur till kompisar för fika. Bara Lovisen och jag.

En bra dag.

Oh, jag ska ta kort på er.... så...nej det blev inte så bra....jag tar ett nytt....Åh, det blev ju väldigt schnyggt det här...! Det ska vara på bloggen mamma! (Miljöskadad, undrar om menen blir stora?)

Solen bröt genom molnen.

Linn och en kompis slängde sig på cykeln och stack till sjön för ett dopp.

Julia sadlade ponnyn för en långtur med sin vän.

Så drar molnen ihop sig. Mörkret blir kompakt. Regnet står, inte helt oväntat, som spö i backen. När det är långt hem.

Moders-hjärtat gråter.

Nu du Josefin, nu fungerar det nog!  Tack!

Jag är måhända inte den mest optimistiska personen som vandrar på jorden, men jag försöker att hålla humöret uppe. Även sådana här dagar, när det kallas högsommar men jag fryser om fötterna inomhus.

Insåg att alla (tre stycken) mina sommarklänningar är rena när värmen kommer tillbaka. Således bara att välja och vraka! Det är ju bra!

Det ska inte vara tråkigt att leva, därför uppskattar jag om det händer något nytt varje dag.

Idag misslyckades jag med att koka ris. Det var nytt. Undrar bara hur det är möjligt när jag kokat ris självständigt i ca 20 år?

Semester tider för många nu. Inte för oss riktigt än, även om vi varit hemma våldsamt mycket redan.

Lovis har därför idag varit på ett nytt dagis. Sommarstängningar innebär sammanslagningar.
Lite känning i magen har jag haft på jobbet, det måste medges. Trots att hon tyckte det var jättekul förra året då hon av nöd var tvungen att  vara på sommar-dagis två dagar.

Men jag hade inte behövt oroa mig. En sprudlande glad unge sprang emot mig i den okända hallen.

- Titta mamma.... där...där och där!

Allt var roligt på nya sakers vis. Fröknarna var snälla och de andra barnen fullständigt toppen. Och frukstunden sen! Den hade varit unik. Och leksakerna på ute-gården!

Skönt att det går så bra med förändringar. Imorgon kan jag lugnt koncentrera mig på min nya vikarie-uppgift. Jag ska koordinera vårdplatser. Hahaha, vad det kommer röra till sig på medicinkliniken!!

Hon är helt enkelt underbar!

Jag vet fortfarande inte hur jag ska få videon hit men klicka här, det är så bra!

(Om någon vill berätta för mig hur man lägger videon i bloggen så blir jag tacksam!)

Idag händer i sanning inte mycket, men det gör inget.

Vi har snabbstädat här hemma, och söndagsmiddagen kommer bestå av pommesfrites och korv. Motivation till matlagning saknas. Hoppas på en bra film på TV;n ikväll. Nu snart påbörjas två veckor med ganska många arbets-pass, den som spar hon har....
Däför ska den här dagen tillbringas i soffan, vid köksbord och tidig sänggång. Väret är utmärkt för den sortens sysselsättning.
Möjligen behövs en tur till samhället, godis vore inte fel!

Festivaler tar energi. Trots tidiga hemfärder och igår helt nyktert för min del (körde) är jag seg idag. Sov till klockan tio idag! Härligt!

Nu finns just inga planer, små och stora gäster droppar in allt eftersom. Julia och Linn har två grabbar på övernattning och de är spridda lite varstans i huset och i gäststugan.

Nå, det är ju sommarlov så sovmornar är ju helt ok.

Hemkommen från Arvika.

Thåström var.... UNDERBAR! Närvarande, med en röst precis som på radion. Vibrerande och helt fantastisk. En del okända låtar drog han, (ska erkännas att jag inte kan allt han gjort) men när han avslutade med Die Mauer, då var det magi. Karl´n har även ett, vad ska man säga, annorlunda rörelsemönster, som var minst sagt roligt att få se live.

Har även avnjutit Anna Ternheim sittandes i skuggan, åh, vad hon var bra!

Nu är jag trött. Ska ta ett snabbt inhopp i duschen bara, (jösses vad damm det är på festivaler!) sen ska det sussas kudde!

Undrar hur man ska klä sig idag?

Arvika ikväll igen men vädret är ännu mer ostadigt än i går. Då gick det att spatsera runt i klänning och gömma sig i ett öltält under skurarna. Ser sämre ut idag - mycket sämre.

Så har jag varit på min första festival. Blandade känslor för det.

* Jag är för gammal. Blev förfärad över klädseln på den yngre befolkningen. Grät inombords när jag tänkte på hur ont flickan med avspärrnings-tape över brösten skulle få när hon drog bort den efter en dag.... Vidare sopsorterade jag mina plastmuggar och stod snällt i WC kön och betalade 5 kronor för varje kisspaus.



* Kände mig ändå nöjd med min ålder, behöver inte utmärka mig ett enda dugg för att vara tillfreds med mig själv.



* Welle:Erdball konserten bjöd på¨sjuk, härlig, extrem, tysk synt. Lockade till sig alla extrema männinskor på området. Jag och NIna stod mest och tittade på publiken.



* Tyvärr blev inte DM den sanslösa föreställning vi väntat på. Bra, visst, men inte suveräna. De slutade dessutom att spela i förtid så lätt besvikna for vi hem direkt efter konseren. När de rev av Personal Jesus som extra nummer var det tryck i Arvika, det kan jag lova. Tyvärr var det enda gången jag njöt till fullo av dom.

Eller, egentligen inte.

Men jag måste åka till sjön å det snaraste. Det blir som bekant festival i em/kväll/natt och med tanke på att solen står i zenit mest hela dagarna, blir det säkert en varm tillställning...

Jag återkommer imorgon. Ha en bra dag, smörj med solskydd och drick ordentligt. Släng även all mat som känns tvivelaktig - magsjuka är inte skoj!

Klagar inte, inte alls. Konstaterar bara stilla att det känns rätt varmt just nu.

Vad vi gör?

Jo, vi fyller logen med hö. Denna syssla sker alltid - utan undantag - under de dagar det är som varmast på försommaren.

Så vi står under log-taket (som är av svart plåt), i långa byxor och tjock skjorta. Staplar hö-bal efter höbal. Svetten fullkomligt rinner, i ögonen, på ryggen, överallt. Och böset som kliar, kommer in i BH;n, i trosor, under ögonlocken. Trots massor av skyddskläder kommer det in, och sticker små, små sår i underarmarna.

Två tredjedelar är inne och Martin och svärfar hämtar sista vagnen nu. Sen ska det firas med lite vin. Kompisen Nina från Göteborg (som ska med till festivalen imorgon) har kommit idag och hon har fått nytt jobb. Så vi behöver inte leta skäl att hälla skumpa i glasen!

Idag (kväll) blir det arbete. Känns helt ok, jag har varit ledig en hel vecka (utan semester, bara inarbetad tid) och njutit. Sol varenda dag, Kolmården och lite själv.
Hela långa semestern ligger orörd om tre veckor. Denna vecka jobbar jag två dagar och det blir jag knappast utsliten av heller.

Och på fredag - då blir det Arvika. Äntligen!