Snart
Lite trassel med ett utspårat tåg som låg ivägen gjorde att tjejerna fick åka buss ist för tåg, vilket har gjort att det blev lite senare än det var tänkt.
Ska bli skönt att få hem dom. Mina stora ♥.
Lite färg på tillvaron
Nu har vi handlat inför Rom-resan.
Vägrade köpa svart resväska, finns det något tråkigare?
Till vänster syns Lovis i full fart, provar sin nya innebandyklubba.....
Rapport.
De hade:
* Ätit spansk tapas på fredag kväll (ute på stan).
* Varit i något häftigt badhus hela lördagen. Där hade tjejerna knipit hem 1:a och 2:a platsen i en simtävling och vunnit pris (kul att sätta värmland på kartan!) samt fått privat simlärare som lärt dem dyka från kanten på riktigt.
* Idag ska de shoppa hela dagen för att till sist ta ett kvällståg hem.
Jag tycker det verkar som att de har det bra!
Sista..
Fast det är mycket kvar. Lyckades se vädret igår och fler snöstormar är på väg. Gillas ej.
Men det märks att det har vänt med ljuset. Vi har haft ljust ute ända till halv fem sista dagarna, DET gillar jag!
Så smart!
Gladde mig över att jag faktiskt har en symaskin men tänkte att det nog är bra att tvätta dom innan jag sätter saxen i dom.
Tog ett 60 program och tro det eller ej men de krymte så mycket att jag inte behöver sy!
Vad bra det blir! Nu ska de bara torka så får de komma upp imorgon.
Barnfundering
Lovis tittar och undrar:
- Om du äter stark sås, blir du stark då?
Bara bra saker....!
Inte en enda kruka köpte jag!
Men nya överdrag till stolarna i hallen. De är klädda och jag har nu sett tecken på att de får utstå en del i lortväg så vita i linne som tål hög tvättemperatur är införskaffade.
Och nya gardiner till köket samt en lampa med skärm i samma stil. Kommer bli fint. Har inte lust att putsa fönster bara. Lite kyligt.
Sötaste lampan! *Nöjd*
Fick även med mig en liten överraskning till Linn. Den var på rea och billig men jag tror Linn kommer bli glad! Den är av det slaget att det inte kommer väcka någon avund hos någon av systrarna heller, vissa saker är gjorda till en person, så är det.
Lovis och Martin är i Arvika och spelar match utan Linn, vilket var bra för nu har jag hunnit klippa bort och kasta alla prislappar så kan vi vara nöjda och glada allihop hela kvällen.
Men nu får de gärna komma, jag svälter!
Barnledig?
Anar att de njuter av sin vistelse och inte tänker på sin kära mor och far ett dugg *snyft*
Nä, inte snyft, det unnar jag dom - en härlig helg!
Shoppingdag
Kallt som själva f-n igen (-20) men det kvittar. Idag ska det handlas.
Mot Sunnemo och underbara Lidgården. Har förra årets presentkort kvar så dryga tusenlappen ska spenderas på bästa möjliga sätt.
Har några förhållningsorder till mig själv:
* Borde köpa nya fönsterlampor till TV-rummet (är så less på de jag har).
* Inte köpa fler blomkrukor. (Har skåpen fulla med fina krukor men blommorna bara dör så jag håller på att avveckla grönt inomhus).
Problemet är att jag blir kär i lite vad som helst i prylväg så vi får väl se vad det blir. Kan bli krukor om jag har otur.
Egen tid
Tände ljus, hällde upp ett halvt glas rött och tappade upp ett bad.
Med en toalett kan man inte låsa....
- Mamma, vill du låna mina leksaker?
- Mamma, får jag bada efter dig?
- Mamma, är du klar snart?
- Mamma, när kommer Felix?
- Mamma. är det min tur nu?
- Syster, jag behöver ett recept...
- Frun, nu har jag fixat...
- Mamma, nu vill jag bada!
Lite stressigt...
Till exempel var både jag och min bror helt oförberedda på att Mio ville låsa om sig på toaletten. En kille på 16 månader är tyvärr inte lika sugna på att göra det de blir ombedda (i detta läget - vrida om låset igen).
Till saken hör att den inte gick att öppna utifrån, lite gängfel i panikskruven på utsidan. Så där stod vi, två vuxna med en extremt underårig kille utom synhåll.
Medan vi meckade med låset och i panik och ringde svärfar (som vet varenda liten detalj om allt som hör huset till och hur det fungerar) hoppades jag att Mio aldrig skulle märka vad som hänt. Hoppades att badsalt och schampo-flaskor kunde roa hur länge som helst - tills vi kom in.
Men klockan fick inte gå hur långt som helst. Hade verkligen ett tåg att passa (hur ofta har man det?!) samt att vi stod med andan i halsen och ville ha upp dörren innan han blev ledsen. Lyckligtvis stämde svärfars beskrivning till pricka och vi kikade in på gossen som inte ens fyllt toastolen med grejer. Han var hur glad som helst!
Så nu är låset fixat, nödskruven fungerar igen och vi slapp panga rutan, (vilket jag var på väg att göra flera gånger).
Efter intermessot. Nöjd busunge.
Revidering
Jädrar vilket motstånd!
Har aldrig varit med om maken. Viker mig, och kommer servera stek istället. Men vin till maten får han inte, då får jag ju agera chaufför hela eftermiddagen! =)
Säkring
Kom just på att bror med liten brorson i följe kommer om en timme!
Jag är klädd i morgonrock och myser med kaffekoppen. Måste nog ta itu med barnsäkring av bostad typ omgående.
Otroligt vad fort man planerar om hemmet, Lovis är bara fyra men jag har allt där jag vill redan.
Nu är det dags att flytta alla vassa saker. Lovis har redan hittat en liten nagelsax i tv-rummet, på golvet. Kan sätta en spänn på att Mio hade hittat den efter fem minuter, för så är dom.
Å andra sidan har jag ingen trappgrind längre så det är väl i trappan vi kommer få sitta och fika. För trappor är roliga grejer när man är dryga året och klättring är det roligaste som finns!
Luktar gott
Älskar Yankee candle. Luktar gott, helt enkelt. Som present av min kompis fick jag tre-pack wunderbaum att ha i bilen. Jag har en i hallen, en i sovrummet och en i bilen.
Martin hävdar att det luktar även på utsidan av bilen när jag kör förbi. Världsligt problem... Det är min bil. Har därför min rosa rattmuff och min moderna doftgran, med stolthet.
Favoriten för mig är clean cotton - luktar som nytvättade sommarlakan. Rent och gott.
Önskar jag fick betalt för all reklam jag ger olika prylar....En pall ljus vore ju kul!
6/7
Lunch här hemma med storebror med Liten Mio och kanske lite vin med grannarna på kvällen. Blir en bra dag.
Nämnde jag att jag och Lovis verkligen ska sova till nio imorgon? Det har vi bestämt - igen.
Hehe.
För månadens deppigaste moment för Martin. Han ska Betala Räkningarna.
Han har muttrat en halvtimme nu, att de ska betalas, idag. Muttrat att de är så många, och så stora! Precis som alla andra månader då, de senaste två åren. Sen dess har vi inte förändrat vår ekonomi nämnvärt varken på in eller ut fronten. Och det går ju hur bra som helst.
Men han blir så här, varje månad. Lite gulligt på något vis. Mikro-depp kan man kalla det, en halvtimme efter att han skickat rubbet genom cyberspace är han som vanligt igen och börjar prata om vad han vill handla.
Men nu ska jag ge honom datorn och gå ut i stallet någon timme, känns som en god idé!
Aktivitet...
Klev innanför dörren och här hemma råder det febril aktivitet! Resväskor packas, mobiler och kameror laddas. Pengar räknas och kläder tvättas.
Det är två ungar som ska åka bort imorgon.... De längtar en del, det är uppenbart!
Vidskeplig
- Har du sett mycket troll här eller, undrade han förstås.
Lite kinkigt tänk där tycker jag. Så jag köpte ett. Kommer bli så fint, både med klotet och trollfriheten.
Så ser de ut.
Vanor
Allt sedan vi fick passerkortsförsedda bommar vid personalparkeringen har jag tryckt på knappen för att få ner sidorutan samtidigt som jag sätter på blinkersen och kör in på parkeringen. (Jag försitter ingen tid - någonsin....)
Idag var jag upptagen med att spana efter tomma rutor, tryckte tydligen aldrig på knappen, så jag körde handen rätt i sidorutan med hygglig kraft.
Lyckligtvis höll både hand och ruta (handen är dock rätt öm än) men jag funderar ju på hur jag är möblerad i huvudet när jag inte märker att rutan fortfarande är uppe.
Citat-sanningar?
Vet inte om jag törs åka till jobbet idag, har känslan i magen att det är kaos och kalabalik. Med årtiondes lugnaste helg i minnet (där även måndagen var lugn, har aldrig hänt förr!) känns det troligt att det är så. Kaos.
Men jag vill inte ta ut så mycket i förskott att jag ringer och frågar, så störd vägrar jag att bli! Att inte säkert veta är rätt bra, då kan jag ändå nära hoppet att läget är grönt!
Mycket på G
Vi har mycket roligt inplanerat, både jag och Martin tillsammans och var för sig. Det finns inte många tomma lediga dagar.
Ibland kan jag bli stressad över en fullbokad kalender men nu känns det bara fint. Det är resor och kalas långt in i Mars. Och en tjejfest är redan inbokad i April!
Så den där snön får väl falla utanför fönstret. Vi kommer ha kul iallafall!
Uppladdningsbara prylar
Igår hittade Lovis Linns gamla NintendoDS, (ett litet dataspel som man kan ha i handen, notering till tex mamma =)). Lovis kan inte med spelen men hon sätter glatt igång dem och gör så gott hon kan och är nöjd.
De där spelen accompanjeras av otroligt stressande musik/ljud (Musik är nog med närmare eftertanke inte rätt ord...).
Till den här lilla handenheten är ladd-sladden borta så nu undrar jag (lätt panisk) hur länge de batterierna kan gå utan påfyllning?!
Det där ljudet är mer än jag mäktar med så här tidigt på morgonen. Varför hon är uppe över huvudtaget funderar jag öckså på - vi hade ju sovmorgon! (Hon valde att gå upp 6.45).
Kvällsfunderingar
- Martin, till sommaren vill jag flytta kaprifolen till baksidan, vräka ner det där vindskyddet på altanen på framsidan och sätta skjutdörrsparti. Och så en stor härlig trappa ner på gäsmattan där mot södersidan. Och så....
Där någonstans vände sig Martin mot Linn:
- Vad har du gjort i skolan idag?
Jag hann iaf plantera fröt i huvudet på honom. Nu är det bara och vänta så bygger han om hela baksidan om ett par år. Och då är det hans idé, det är det som är själva poängen.
Mys
Sen planeras soffhörn, godisrester (attans nu tjuvläser Julia om godiset! Vi kommer aldrig få frid i soffan....) och någon otäck film.
Har bara sett första i Saw-serien. Vet inte om jag har nerver att se nästa. Kanske om jag sätter mig nära, nära kärleken.
Kan fungera. Men troligen blir han själv i soffan. Otäcka historier i Saw....
Fel men rätt ändå
Barnen jublade och jag kände mig som en bra mamma.
Så, mitt i hackandet kom jag på det. Vi är borta på middag i eftermiddag. Hade jag helt glömt bort! (Ärthjärna)
Fast det gör ju ingenting att Martin har maten klar när han kommer från jobbet imorgon, sämre förutsättningar för att få middagen på bordet har ju förekommit.
Så det är dax att dra sig hemifrån. Mot svärföräldrarnas hus för mat och köksinspektion (de har byggt om, igen).
Lovis längtar
En härlig teckning så här på förmiddagen, jag och Lovis ute i solen!
(I vänster hörn har ni hennes signatur, alla bokstäver i namnet i klump)
Senaste utvecklingen - vi har kropp!
Ledig dag
Det blir väl lite vanligt pyssel här hemma, kanske ett lunchbesök.
Just det, skulle ringa om det ja! Dags att harkla upp sig och påpåbörja dagen. *Gäsp*
Styrka
Det är hormoner och/eller trots i hela huset. Sura miner, utbrott, finnar, klamp i golvet, skrik och kläder på golvet genomsyrar min värld.
Anar att det här bara är början. Måste hitta en coping strategi NU.
Var? Hur? Har säkert femton ÅR framför mig med dessa underbara faser som ingår i det där med barns uppväxt...
(Dom sa inte ett ord om sånt här på föräldrautbildningen, där fick man höra att det var strängt förbjudet att stoppa en napp i munnen på en unge som inte var sju dygn. Jaha, det var förhållningsorder för första veckan som förälder, de resterande arton åren, ska man gissa då?)
Förlåt..!
Hörde små klick-ljud och undrade vad hon gjorde.
- Inget...!
Så total tystnad en stund sen kom det:
-Förlåt!, och så hördes snabba steg i tappan.
Inget högt ljud hade hörts innan så jag trodde mer på uthällda nagellack, tömda hudlotioner eller utklämda tandkrämstuber, än sprucken toastol, krossad duschvägg eller badrumsskåp.
-Jag klippte själv, bekände hon sen, sittandes i trappan på sin ena hand.
Mmm, ibland straffas syndaren direkt, har jag hört. Hon har nu klippt lite för mycket av sin pekfingernagel. Ont, säkert men något kanske hon lärde sig.
Barnarbete
Nyss sålde jag dammsugning av kök/hall/vardagsrum till Linn för 40 spänn!
Älskar panka barn! Särskilt shoppingsugna!
Fest!
Jag/vi skämmer sällan bort hästarna. Idag slog jag på stort och köpte smaksatta mineralstenar! (Grymt mycket dyrare än vanliga stenar som i princip är gratis).
Maja äter allt med stor förtjusning så hon kommer säkert gilla sin klöver/honung. Havanna är mer kräsen så vi får se om hon gillar den med banansmak - hon delar gärna vanliga bananer med Julia!
Den där med mint vet jag inte om någon av dom vill ha, har aldrig testat den smaken (behåller mina halstabletter för mig själv), fast Maja tar säker den om det kniper!
Lunch
Kommer troligen inte vara Världens Suraste Mamma/Fru under kvällen utan en harmonisk kvinna som går runt och smånynnar och steker plättar med förkläde runt midjan. Hänger de blöta barnvantarna med ett leende och bara skrattar när jag sätter en strumpklädd fot i en pöl av smält snö i hallen.
Kanske inte ska ta i så i mina funderingar....
Drömmar
Var upp till grannen förut med en beställning. Vi har gått ihop på gatan vid något tillfälle förut och beställt blommor. Nu är det dax igen.
Jag har bla beställt två Polstjärnor till (har en sen i fjol, vet inte hur den blir för den har inte kommit så långt men den ska vara härdig här och ser makalös ut på bild!)
Så nu drömmer jag mig bort mot vår, sommar, grönt gräs och mina spadar!
Så här fin är den - hos någon annan.
Trådlöst?
Ju fler trådlösa prylar vi skaffar - ju fler sladdar har vi fått här hemma. Den som uppfinner den trådlösa elen förtjänar att bli rik!
I köksfönstret, gömt bakom gardinen, har vi haft ett myller av olika kablar en evighet (vi pratar år...). Nu, nyss, är det åtgärdat med en annan uppfinning + att vi möblerat om en smula, allt kan inte behöva vara stationerat på samma ställe!
Före Efter - visst blev det bättre?
Ser ni den där vita "korven" som är över sladdarna i bilden till höger? Så underbar! Bara att trä på kablarna och vips så blir de vita och samlade till en enhet istället för tusen. Kommer bli väldigt mycket mer lättstädat. Och snyggare från altanen, nu när jag slipper se på det där kabelboet varje gång jag ska titta in.
En lös sladd har jag, det är till en tillfällig lampa då spotarna i fönstret bara lagt av - helt utan synbar anledning.
("Korven" finns på stort varuhus och ja, jag föll för reklamfilmen i butiken men för en gångs skull höll den vad den lovade!)
Smittsam?
Gav henne rådet at skippa sista drinken och ta ett stort glas vatten, då skulle sviterna bli lindrigare iaf. (Jag var väldigt stark i tanken efter mitt vuxna beteende i Arvika förra helgen, att jag så sent som på nyår gjorde en helt annan variant behöver man ju inte alltid nämna!)
Idag kom hon, som en nyutslagen ros och kvittrade glatt:
- Åh, jag mår så bra! Tog varannan vatten hela kvällen, jag fick såååå många vuxenpoäng men jag mår fint!
- Och, tillade hon och tittade på mig, - Jag dricker inte kaffe på kvällspassen längre som du rått mig att låta bli och sover så mycket bättre med!
Satt där och kände mig gammal och tråkig. Fundrade på att fråga henne om hon bytt batterier i brandvarnaren och sett över hemförsäkring och pensionssparet sista tiden men tyckte det var bäst att knipa igen.
Ska inte smitta henne med för mycket allvar innan hon behöver det.
Lite ledigt
Klagar inte, tro inte det, det är skönt att ha det lugnt på jobbet som omväxling.
Nu har jag ändå av någon anledning huvudvärk, ska ta en liten smart tablett och avnjuta middagen Martin snart har klar ute i köket.
Nu ska det ringas hem lite barn, två är ute "på byn", den största och den minsta.
Julklapp
Fick presentkort på Scala från jobbet i julklapp. En arbetskompis har hittat evenemanget värt att lägga pengen på:
Mia Skäringer - Dyngkåt och hur helig som helst
(Sträng 15 års gräns)
Hur kul kommer vi ha? Jättekul eller ofattbart roligt?
Kvällen
Har haft en underbar arbetsdag, först ett varv runt till de få patienterna, och ett visst överskott av energi gjorde att jag och rondande doktor hade morgongymnastik i korridoren.
Vi blir så knäppa när vi inte har så mycket att göra.
Efter jobbet spädde jag på energin med en sockerchock på ett treårskalas. Lätt illamående när jag satte mig i bilen men det var det värt - det är gott med tårta.
(Lovis lämnade presenten, har inte hört att det var något intermesso heller).
Sen hem och i grytorna (jo, jag hämtade skidor åt brorsonen på väg hem också, dont worry!) och fixade nacos till massor av barn. Fritids Nergåden still going strong.
Ja, det blir snart en volta ner i soffan med godis, chips och Robinson. Saft i glaset, ska upp tidigt imorgon igen. Brutalt för en kropp som haft sovmorgon hela veckan.
Vaken!
Kanongött på jobbet. Goa kompisar, bra patienter och bra doktor. Idag är det lätt att gilla läget.
Dagens "måste ha"..
Så jag köpte den. Sjukt nöjd. Har roat mig med att leta bild åt er på nätet och kan glatt konstatera - den var 75 kronor billigare här än i nätbutikerna!
Nu ska det bli ordning på Martins te-påsar. Sjäv är jag slav under kaffet och dricker inte sånt blask.
Den ska få stå i köksfönstret. Den har nio små fack inuti för olika sorter.
Farväl saliga röra av te-kartonger!
"Kris"
Det här är skrivet ur eget huvud, av erfarenheter, egna tankar och egna observationer. Tycker ni annorlunda går det bra att kommentera.
De flesta människor går igenom kriser under livet. Oftast helt oberoende av den numerära åldern! 20,30, 40, 50, 60, när som helst där kan något hända. Jag har däremot sällan hört om kriser en bit efter pensioneringen.
Jag vet inte om kris alltid är rätt ord, men existensiella grubblerier brukar det handla om.
- Vem är jag, vad vill jag, ska det vara så här hela livet?
Kanske har man fått flera barn, inte fått de barn man trott att man skulle ha, känner missnöje med arbetet, tycker att livet står stilla och är tråkigt. Till slut kommer dagen då pensionen ska inledas och den tar inte alla emot med glädje.
Oftast har man i det här läget en grund att stå på. Bostad, jobb, kanske förhållande. Men man vet inte hur man ska bygga vidare. Det finns därför tid att grubbla och fundera i skaplig lugn och ro.
Vädra tankar med vänner eller grubbla bakom sin egen dörr.
Det är jobbiga funderingar, här hemma har vi haft våra grubblerier både jag och Martin. Tack och lov inte samtidigt.
Dessa grubblerier leder oftast till något. Nytt jobb, ny bostad, utbildning, jordenrunt resa. Eller inget alls, insikten att det är väldigt bra som det är kan också uppdagas. Hur lång tid det tar är individuellt.
Men när grubblerierna lett till handling av något slag, även om man inte vill förändra något alls i slutändan, mår man bra igen.
Sen finns det kriser som är av allvarligare art, när något svårt utifrån drabbar människan. Att ena parten vill skiljas, död av nära anhörig, svår sjukdom.
Då skadas grunden och det är inte längre frågan om att bygga vidare, det gäller att få ihop den trygga grunden igen. Det är svårare och en människa behöver inte sällan hjälp med det.
Jag är inte jättegammal men jag vet nu hur jag själv fungerar. En större livsfundering har jag haft. Sen händer det emellanåt, vartannat år kanske, att jag har någon vecka/månad när jag grubblar mera i tysthet.
- Är jag på rätt väg, ska något förändras, vad vill jag ska ske i framtiden.
Kanske justerar jag i min livsplan, ibland gör jag inget alls men jag blir starkare efter varje fundering över att vi här, i vårt land, själva kan göra våra egna val.
Långt det blev det här! Fundera du i lugn och ro. Ta vänner till hjälp om du behöver. Kanske kan de som står dej riktigt nära se vad det är som kan driva dig vidare.
Sant är att när du kommit till insikten att livet är fantastiskt så ler hela världen emot dig igen!
Men insikten måste komma inifrån dig själv, ingen annan kan övertyga dig om det.
Onödigt men gott.
Så har jag ännu en dag ätit si så där 2000 fler kalorier än jag borde.
Bättre nu...!
- Åh, där är du, jag har ett par jeans här till dig, hälsade expediten, - Som inte jag kan ha! (vi älskar samma sorts jeans hon och jag och de tar bara in ett fåtal i varje storlek).
- Hm, nu efter jul kan nog inte jag heller ha dom, svarade jag tveksamt men hon slängde in mig och byxorna i provhytten.
Och jodå, visst kunde jag! Och halva priset! Och Esprit, mitt nya älsklingsmärke som får plats med en hel kvinna!
(Martin kommer bli förtjust över hur de sitter..... Nice ass fick jag som bonus!)
Sen följde det med en sorts jeanstunika oxå, så nu finns lite nytt och kul att ha på sig i Rom.
Istället för bara Hej
Har inte sett min man särskilt mycket sista tiden så när han ringde nyss svarade jag:
- Hej min själs älskade!
- Oj, vad har gått sönder?
Kanske ska vara positiv oftare när jag pratar med min man? Han var i det närmaste skakad över ett sånt uttryck.
Överkörd
Känner mig allt annat än alert just nu. Och jag har jobbhelg framför mig. Lyckat.
Burr
Trasslig natt med vaken liten. Hon varierar sig, inatt hade hon ont i ett ben. Växtvärk? Vad det än var blev det tyst till slut och vi sov ända till 8.45. Någorlunda kompenserad. Har inte pratat med Martin, den stackarn har vräkt sig ur sängen varje morgon oavsett hur natten varit denna veckan. Han är säkert sliten!
Ska ha middag klar åt honom som en god hustru när han kommer hem, efter två kvällspass för min del har han ensam skött ruljansen här hemma.
Och imorgon kväll är jag borta igen!
Två saker....
1, Jag har räknat fel, vi ska på semester om tre veckor inte två. Så fel det blir när man börjar längta bort.... Men den som längtar efter något gott.....
2, Läste min privata mail på jobbet. Min hotmail har varit mer än galen ett tag men nu stod det "Ditt automatiska semestersvar är fortfarande aktivt. För att ändra...bla bla"
Hähähä! Jag har aldrig varit så teknisk att jag lagt in något autosvar. Och vet ni vad? Jag hittade inte något ställe där man kunde ta bort det heller! Så nu vet ni om ni mailar mig - jag är på låååång semester - troligen för alltid.
Semester
Vi åker på semester om två veckor, bara jag och Martin.
Det har varit jul, nyår och jobb så det har nästan försvunnit ur huvudet på mig, vilken tur att jag kom ihåg det! Nu har jag något att längta till, det är inom räckhåll!
Tänkte efter och jag tror inte vi har varit borta från barnen så länge i sträck (fyra nätter) på tio år. Vi åker inte själva men det spelar ingen roll.
Romantik efter sjutton år är inte att vara inlåsta i ett hotellrum i fyra dygn utan att bara få vara tillsammans, som vuxna. Inte som föräldrar.
Äta gott, gå och strosa i en ny stad. Dricka ett gott vin. Prata med nya människor. Då kommer (för oss) romantiken av sig själv.
Vi ska enl ryktet bo nära Spanska trappan. Men det blir nog ingen glassätning där, det är vinter i Rom också.
Onsdag
Ute i stallet. Allt som vanligt.
Försök till att somna om, gick inte (som vanligt), Lovis gick upp och ville ha torkhjälp. (Men hon sov inatt!)
Julia och Linn har surat runt och tagit sig till bussen. Att tre personer med taskigt morgonhumör inte slåss på morgonen är märkligt men tur.
Pannan har kokat tre omgångar och jag dricker bottensatsen på påtåren. En helt vanlig dag således.
Jo, glömde nästan, Lovis vill inte äta sin frukost - som vanligt.
Rekord
Känner mig smickrad och lite blyg. Och undrande... Vilka är ni nya?
(Detta är en väldigt liten blogg och jag har haft god koll på vilka som besöker mig! Tills nu.)
Inte så tokigt
Fast nu känns det riktigt bra. Ingen "jag måste skynda mig att somna för snart ringer klockan" stress alls.
Kan lägga mig lite när jag vill - och be till gud att Lovis inte blir nödig av något slag på hela natten!
Mutor
Tack!
Ska baka riktiga bullar så snart jag är ledig, med riktigt smör och så mycket pärlsocker på att du gråter när du ser golvet efter bullfesten!
(Lovis kommer bli så glad över att slippa gå till dagis på egen hand, hahaha!)
Lappat
Jag har ju en symaskin! (Tack mormor!).
Sagt och gjort. Upp med maskinen, i med tråd. I ett huj var lapparna klippta och byxorna i maskinen.
Hm.
Vad små Lovis byxor är. Vad svårt det var att vända... En lapp är på plats men det tunnslitna knät på andra benet väntar jag med. Det var marigare än på mina egna byxor, (på slutet av 80-talet då det helst skulle vara mer lappar än originaltyg på jeansen), det fanns lite utrymme att vrida tyget utan att sy ihop själva byxbenet.
Men Lovis har nu sina favoritjeans ett tag till och har som bonus fått ett par jeansshorts. (Tog lappar från hennes urväxta).
Hon tyckte det var häftigt att hennes korta byxor kunde bli riktiga kortbyxor istället. Så något har vi väl lärt oss både hon och jag.
Hon: Det går att återanvända
Jag: Måste köpa textillim till nästa gång små kläder ska lappas.
Skitunge
Trodde de var över men så var det inte. Inatt, mellan kl 02-03.30 (den där tiden allt är såååå underbart) ville hon inte sova utan hävdade bestämt sex gånger att hon var bajsnödig.
Jag vågade ju inte chansa och tvinga henne kvar i sängen heller, även om jag efter två resultatslösa försök i rad var tämligen säker på att det inte var magsjuka utan bara ett sätt att hålla mig igång.
Det är dessa nätter jag önskar att åren går en smula fortare och att hon växer upp!
Annorlunda
Imponerad, verkligen. Inte att de har så många barn, det är lätt hänt att få kan jag tro men.... Mammornas (och pappornas) tålamod. Det imponerar stort på mig.
Eller är de övernaturliga?
Gott!
Tar tid att göra, men det är stektid, i övrigt sköter den sig ju själv i princip. Nu har det luktat gott rätt länge så jag hoppas husfolket kommer hem snart för nu kurrar magen!
Mataffären
Förutom att allt behöver fixas. Känns så där kul att få veckohandling på sin lott, men här i skåpen ekar det tomt efter helgen så det måste Lovis och jag fixa idag. Annars blir vi utan både lunch och middag!
Under gårdagen var det ingen fart på mig och Martin heller så tvätt och städ finns kvar idag. Bah.
Borta?
- Vart ska du?, undrar Martin genast.
- Tänkte mig ett toalettbesök, mumlade jag men han gav sig inte.
- Kommer du tillbaka? För om du borstar tänderna och går och lägger dig måste du säga till. Så har du gjort flera gånger och jag har suttit här, själv som en idiot och inte vetat var du tagit vägen....
Frågade honom vart han tror att jag tagit vägen de kvällarna. Om han tror att jag stuckit med barnen, tagit mig en hemlig restresa till varmare länder eller helt enkelt tagit en mycket sen promenad?
- Nej.... men ändå...
Borstade mina tänder och gick sedan ut till Martin.
- Jag går och lägger mig nu.
- Ok, jag ser en film, syns imorgon!
Han är söt. Han kan sitta själv i soffan om han säkert vet vart jag är.
Segt
Barnen såg sin chans när de såg mig och Martin släpa fötterna över golvet:
- Åh, är ni bakis? Vad gott, då blir det pizza!, jublade de stora ligisterna som lärt sig rutinerna här i hushållet.
Och jag håller med dom, det är en fantastisk idé!
Gårdagen
Sedan vidare till bion, och - Röd matta! Kort visserligen men jag har gått flera steg på röda mattan! Har ingen åsikt om filmen, vet inte riktigt vad jag tyckte om den, (jo, jag var nykter).
Sedan vidare till nattklubben i en egen avskild lokal. Champange och snittar och mingel. Vi var lite tröga ett tag, Martin och jag men tog oss efter lite barhäng....
Det bästa av allt, jag tog aldrig den sista drinken! Det gjorde Martin, hahaha. Jag tog ett glas vatten, väldigt vuxet och klokt. Är trött idag (hemma 2.30) men inte bakis.
Hm. Bra kväll, väldigt mycket mindre bra morgon.
Morgonstund..
Liten kommer till vår säng.
6.56
- Kissnödig.
(Det fixar du själv smulan, kom upp och vila mer sen här med oss).
7.10
- Törstig.
(Får drick ur Martins dagenefter glas med vatten, hoppas på frid nu).
7.20
- Bajsnödig, någon måste följa med mig och torka!
Gaa. Så där kul efter kalasnatt.
Finstilt
Festfixaren ringde nyss, och meddelade dresscode Premiär.
Ah. Kul.
Jag hade behövt veta det för någon dag sen. Då hade jag stulit laxabon på jobbet med förhoppning att skita ut 5 kg övervikt för att kunna djupandas i den enda "galaklänning" jag har.
Men än sen då? Man måste inte kunna djupandas heller! Kan väl stå och småflämta lite när jag pratar med folk, och så kommer jag både äta och dricka mindre.
Men nu har jag färgat fast ett par ögonbryn, bäst att springa och tvätta bort!
Party-tajm
Mot Arvika går färden. Linn har en match där före (passande) och sen sticker vi på filmpremiär och efterfest!
(Undrar om den Röda mattan är på plats? Skulle vara så roligt att gå på röda mattan någon gång i livet!)
Hej vad det går!
Det hela var över på en kvart.
Sovmorgon
Vet från den lilla ute-turen i morse att vädret (för årstiden vill säga) är fantastiskt. Vi har bara -4 grader idag! Rena tropiska hettan jmf med förra veckan.
Så idag vill jag vara ute.
Kanske äntligen åka lite längdskidor med Lovis?
Lögner
Har förklarat för våra stora att vår gamla TV kommer explodera om "Let´s dance" visas. Så nu tog de med chipsen och drickan till sina rum.
Jag gillar inte Idol, Let´s dance, Stjärnor på is mfl skitprogram som ständigt visas på tv´n. Barnen vill gärna se dem. Det är då det är bra att de har varsin tv - med dyrt betalda tvillingkort till boxern - så de kan se någon annanstans.
Jag hoppas på en bra film nu snart, bara sagan för den Lilla Hoppan är läst.
Hoppsan!
Och vi som ska på kalas imorgon!
Förbannade baginboxar! Det är alldeles för lätt att fortsätta dricka vin. Förr var alltid frågan:
- Ska vi öppna en flaska till?
Ofta blev svaret nej, (av ren snålhet). De där papperskartongerna däremot, är tokfarliga och borde inte finnas! Är den öppnad så är den.
Haiti
En fruktansvärd katastrof - det finns inget annat sätt att beskriva det. Jag har gjort något väldigt enkelt, SMS´at pengar.
Här, på Aftonbladet, finns nummer till de stora organisationerna så det är inte svårt att hitta en som man vill stödja!
En femtiolapp. Ingen big deal för oss här i sverige väl?
Städlust
När jag vaknade imorse hade jag lust att storstäda hela huset. Damma, torka golv, vädra mattor, bädda rent.
Det har blivit:
Handling, klippning, tvätt, långt telefonsamtal, extremt lite dammat, en hel del datortid.
Dagen är ju inte på långa vägar slut än men den där städlusten - den har jag förlagt här i röran.
Brev
Stum av förundran öppnade hon, försiktigt, försiktigt.
Hon tittade länge på kortet som låg i, vände sig sedan till Linn och bad henne läsa.
Inbjudan till kalas minsann! Åh, vad hon blev glad!
Men något paket ska hon inte ta med sig och ge bort. Nej, hon vill ha paket själv klargjorde hon. Vi har en vecka på oss att lära flickan vett och etikett inför den här dagen.
Gossen som bjudit till kalas måste ju få ett paket!
Mörker
Ja, vi har varit uppe en stund. Hon är sån, vår Lovis. Tycker om att komma upp på morgonen. Fast det är ganska bra, det blir ju lite gjort.
Nu mumlar sängkläder i tvättmaskinen och kaffet är redan avklarat. Och klockan är bara barnet!
Så här...
Så här glad och häftig kan man bli när man hittar Linns gamla pyjamas! Och får den!
Klar för vilket pyjamas-party som helst...
Men det är härligt att mysa också, med Figgo...
Lite trött på ögonen nu.
Livet är kort
Så nu njuter jag av känslan av att veta att jag kan pyssla hemma imorgon. Kanske klippa mig? Vi ska ju kalasa i Arvika på lördag och det skadar ju inte att vara lite fin i håret!
Man ska njuta av livet medan det pågår! (För det är livet som går mellan jobb, dagis, matkassar, tvätt och problemen att hitta på något att äta till middag).
Sorgligt...
Jag missade vem mördaren var men Martin, han missade själva mordet också.
Herregud, det är skrämmande att vi är så trötta på kvällarna. Om det är jobbet, barnen eller vår ålder som gör det vet jag inte. Kanske kombinationen?
Och en sak är säker, om jag kunde skulle jag välja bort arbetet! (Åldern med förstås men det är ju inte möjligt!)
Trött
De här två dagarna har varit... inte alls kul att jobba. Imorse låg jag en god stund med blytunga ögonlock och tänkte: Jag går inte dit, till det där dårhuset, någonsin mer i hela livet!!!
Självklart åkte jag. De där gångerna när jag hatar mitt jobb inser jag att jag tycker mycket om mina arbetskamrater ändå. Och om jag uteblir så saknas jag! Då får de för mycket att göra och då lider jag med dom.(Att jag blir saknad beror på att jag i två dagar har varit samordnare och hälften av våra patienter har varit i behov av en sådan).
Nu har jag haft tre (!) vårdplaningar på två dagar och kallat till ytterligare en idag. Men den får en kollega ta imorgon, själv hoppas jag på egen grupp, rond och sprutor.
Telefon, vårdplaner och inskrivningsmeddelanden står mig upp i halsen och om jag måste logga in i det dataprogram som sammanför landsting och kommun imorgon så spyr jag.
Nu blir det Midsomer i sängen och jag sätter en peng på att jag kommer somna med ett olöst mord på näthinnan.
Sådär...
Mindre bra blev själva makaronerna. Kommer kanske (hör tveksamheten!) prova igen men nja... Det lär dröja. Kul att få så mycket respons på ett så vardagligt inlägg! Ska verkligen prova kallvatten-tricket vid tillfälle, verkar användbart!
Förutom att makaronerna var halvkassa så var inte korven god heller. Så det blev en del kvällsmackor för alla i familjen.
Så går det när fem gastronomer bor under samma tak, ingen äter och tiger.
Gammalt recept...
Kom av någon oförklarlig anledning på att jag skulle mjölkstuva makaroner på riktigt till middag idag. Koka dom i mjölk.
Just nu tror jag att det blir mjölk och smörgås till middag, av två skäl:
* Istället för åtta minuter tar det viss helt plötsligt 30 minuter att koka makaronerna (varför?)
* Jag tror verkligen att det redan (efter 10 minuter) är kolsvart i botten på grytan trots låg temperatur.
Varför fuskstuvade jag inte som jag brukar!!!??? Hjärnsläpp....
Högstadiet
Hon längtar dit, det gör inte jag. (Jag menar - jag vill inte skicka henne än, om fem år känns mer lagom).
Men lappen om ansökning till bildklass är inlämnad så nu blir det en pirrig sommar (och nästan hela den här vintern)innan antagningsbesked kommer.
Nya milstolpar
Ikväll ska Martin och jag med Julia på informationsmöte. Om valen inför åk sju.
Min lilla flicka ska börja högstadiet. Högstadiet. Hör ni vad stort det låter? Förstår ni hur stort det är? En stolpe i livet som ger mig mer ångest än inskolningar på dagis och första skoldagen.
De är på väg i livet.
Det är ju det mest naturliga i världen att de växer upp men jag har en klump i magen. Känns som jag missat något.
Men jag vet inte vad. Jag har tillbringat så mycket tid som jag någonsin kunnat med alla mina barn när de varit små men det känns ändå nu som att jag borde varit hemma mer. Fler år. Mindre procent, längre somrar.
De finns snart inte i mitt synfält längre utan kommer att vandra på sina egna vägar - utan mig.
Plågsamt
Grannarna ringde och hade ett rådjur med dinglande framben i sin trädgård. I den här kylan med all snö är det chanslöst. (Troligen mitt i sommaren med).
Håller tummarna att det är kvar där uppe på tomten och att Martin, trots mörkret, kan avsluta lidandet.
Tänk vad det vänder fort. Igår kväll var vi så glada åt vårt rådjur, idag måste grannens matfriare bort. Naturen är grym.
Tufft...
Lovis kom gående med Rubiks kub.
- Mamma, kan du göra så färgerna blir på rätt sida?
- .... eh.... (vad skulle jag säga?)
Hade en lösning på problemet när jag var barn men det var nog inte så hon tänkte sig!
Uppe!
Dagen idag ligger orörd som snön på gärdet utanför. Jag börjar med tre-tåren och Lovis ser på ekorre-begravningar på tv. Får väl se vad vi hittar på efter det.
Lite varmare idag, -16 innan ens solen kommit upp. Vem vet, vi kanske kan gå ut idag?
Jag önskar just nu att jag hade en riktigt bra systemkamera. Gryningen utanför är så vacker!
Men vår kamera klarar inte att få med så mycket färgskiftningar på samma gång så det är inte någon idé att ens försöka ta en bild.
ÅH!
Nyss såg vi det, vårt rådjur! Maten har varit borta några dagar men vi har inte varit säkra om det varit rådjuret eller fåglar.
Men ikväll efter filmen så stod det där och mumsade i skenet från adventsljustaken.
Vi har döpt henne till Bella, en smula inspirerad av filmerna vi sett de senaste dagarna. Hoppas nu att hon klarar vintern bra så hon kan få två kid till våren (vi får ju tro att bocken gjorde sitt i höstas!).
Det vore jättekul!
Bakåt
Regression.
Lovis går omkring och pratar bebis-språk och ber om tutte. Tar minimala "bebisbett" på smörgåsen. Låtsas att hon inte kan gå.... Gah!
Jag vet att det är "en fas" men som en kompis sa: "Jag gillar inte faser.....!"
Regression är enl de lärde något som behöver gås igenom då och då för att bearbeta traumatiska händelser (ja, det var i sanning traumatiskt för oss föräldrar att försöka nappträna ungen men hon vägrade varenda variant - hon kommer inte få någon nu!) eller för att gå vidare och lära känna sig själv bättre.
Kanske slutar hon med vaken-nätterna också sen när den här bebis-grejen är över? (Det sista som lämnar en är väl hoppet.)
Hoppas hon hittar sig själv snarast för det där daddandet har jag inte mycket till övers för. Vredesutbrott, stamp med fötterna, eller skrik och bråk. Det har jag faktiskt lättare att acceptera än tillbakagång.
Över
Nu är jobbhelgen slut - tack för det. Har varit en del pyssel. Blev en lucka där idag men den försvann lika fort som den uppstod.
Pust.
Nu är det lite frid ikväll och imorgon har lillsnurran och jag en egen dag. Vi ska sova till klockan tio. (Får inte glömma att berätta det för henne bara!).
Hon har hållt låda sista tiden om nätterna och det börjar kännas nu. Finns liksom inte en endaste kvarglömd amningshormon kvar i hela kroppen som hjälper till mot tröttheten.
Eller vid närmare eftertanke är inte sovmorgonen det viktiga, bara hon inte är vaken flera timmar i natt också!
Börjar se fram emot nästa helg oxå, då blir det galej i Arvika. Riktigt najs känner jag på mig. Där ska vi bla se Joel Kinnaman, (den nya duktiga killen från Falk filmerna, min nya svenska favorit skådis) i Snabba casch. Åh, vad långt det är till lördag!
Söndag
Nåväl.
Snart rasslar det till i dörren och det kommer någon ny patient att pyssla med men nu är det rätt trist.
Tyst
Vad tyst hon blev och hon skiner som solen, dom är ju roliga de där två!
Lördag
Olika faller ödets lotter- Ha så trevligt ni andra!
Bäst just nu
Genfel
Jag har närt en SMS-missbrukare vid min barm!
(Fattar inte hur det kan bli så - måste vara en nyck från naturen)
Lätt hänt...?
Insåg att det var flera dagar sedan jag fyllde på vid fågelbordet, oförlåtligt har jag hört. Har man börjat mata måste man fortsätta annars fryser de ihjäl pga svält (eller plundrar grannens bord vad vet jag).
Så jag lyfte undan filten och masade mig ur soffan. Vem vill ha tiotalet småfåglars svältdöd på sitt samvete?
Skulle således bara gå ut och slänga lite fröer och hoppade i Martins skor. Inget mer (förutom vanlig inomhus klädsel, jag var inte helt naken) och klev utanför dörren.
Balanserade i ett smalt spår upp mot fågelbordet, tappade balansen lite, klev ett steg åt sidan och fyllde Martins låga sko med snö. Inte njutbart alls.
Uträttade mitt ärende (ca 1 minut) och vände sedan för att skynda in. Man ska inte skynda i fyra storlekar för stora skor.
Jag halkade på ändan och körde min icke vantklädda hand rakt i snön ända till armbågen. Satan vad kallt! På halvminuten på vägen in hann handen bli blå!!
Insåg att det där med att frysa ihjäl på en gångväg eller medan man håller på att ta sig in genom fönstret (som det stått om i tidningarna senaste dagarna) faktiskt är möjligt. Det är så kallt (-20) att om man blir stilla några minuter är jag övertygad om att man kan dö på fläcken.
Men nu är handen normal igen och fåglarna överlever.
Bild från naturskyddsföreningen. Tycker jag har uträttat ett ärende idag som hör till deras intresse så jag kan få låna en bild.
Framsteg
* Hon har börjat bygga fritt med Lego utan mig eller Martin. Bygger och bygger, fantiserar och skapar. Utan ritningar, bara fritt från huvudet. Och det liknar iaf lite de djur hon avser att skapa. Hon får heller inte ångest när prylarna rasar ihop (som Lego har en tendes att göra innan motoriken på byggaren är på topp) utan konstaterar fakta och börjar om.
* Hon städar efter sig på hallen uppe!
- Mamma, jag har ställt undan alla saker så det gå att gå här. (Det där sista låter som om hon citerar mig....)
Luft och värme
Arbeta utan koffein på morgonen är inte kul.... Inte att vakna till bullret av en kokande panna heller.
Bantning pågår
Dyr mat har införskaffats - hon tycker inte om den. Inte Figaro heller vilket är väldigt bra för han behöver den inte.
Jag var lite fundersam på hur vi skulle kunna mata katterna med olika mat men det har löst sig fint.
Vi har Figaros mat på vedspisen i köket och Klaras på golvet. Hon tittar upp på Figaro som glatt snaskar i sig av sin mat men hon är för tjock att hoppa dit!
Kul, tycker jag som kan vara lite skadeglad och gillar lyteskomik.
Man kan tydligt se missnöjet. Hon deppar vår lilla (stora) misse. Det framgår inte på bilden hur rund hon är men alla, jag menar verkligen alla, som tittat på henne sista året har skrattat gott åt hennes rultighet.
Statistik
Hahaha, jag har listat ut att många av er läsare läser min blogg på arbetstid! Och nu är ni tillbaka där (på jobbet) ser jag. Hoppas ni haft en skön ledighet och njutit av familj, släkt och vänner.
Ni är lite fler än vanligt också tror jag, så till er nya - Välkomna hit!
Ni nya kommer få läsa en smått ironisk, (ibland glad men oftast irriterad), blodsockerstyrd mammas tankar i vardagen.
Ni gamla trogna läsare har fastnat av någon anledning jag inte förstår men det är roligt att ni besöker mig, kram till er alla.
Ur barnamun:
- Mamma, här står det: "Om du gör fel gör det inget och om du blir trött i handen kan du vila lite".
Sagt och gjort, hon slog ihop boken en stund och la sig på sängen i ca 3 minuter innan hon pysslade vidare.
(Och här ovan står det: Styk inte mer på gardinerna utan låt din äkta man göra det när han kommer hem!)
PS, Nu ringde telefonen och räddningen är på väg, stort och smått fikasällskap, så jättelägligt!
Hata..... del 2
Aggresiv idag!
Snart är all jul borta. Just nu stryker jag mina vanliga köksgardiner. I halvlinne. Jag tycker inte om att stryka och tycker ännu mindre om att stryka något med linne i.
Hata, hata, hata....
När det kokar måste man fylla på mer kallt vatten för att kyla pannan, nytt vatten innehåller ny luft och så håller det på, i all oändlighet.
MORR!
En del dagar önskar jag att jag kunde ta mod till mig och trycka på elpatronsknapparna och slippa böket med billig värme.
Tomte-massaker
Packa ner dem och gömma dem i uthuset igen.
Varje år hittar jag några individer bakom en gardin eller så i februari (nej, jag städar inte överallt och jämt) och får de där eftersläntarna på "fel" ställe.
Sen ska jag komma ihåg vart i december , brukar sällan fungera!
Men advents-prylarna vill jag gärna ha kvar. Hur länge får man ha dom om man bor på landet som vi?
Turn back time...
Det löste hon själv idag genom att på vår lediga dag gå upp 7.20.
Bitter? Nejdå, bara kanske en aning besviken att hon gjorde det just precis idag (hon kunde ju ha gått upp tidigt med sin Pappa igår!)
Tjafs
Särskilt när det så väl märks vart ifrån det hela kommer och hur otroligt felunderrättade en del kan vara (men de har ändå väldigt mycket att säga) blir jag särskilt irriterad att det inte kan finnas en rak kommunikation.
Nu har jag försökt ha en rak kontakt. Få se om det lönar sig att vara vuxen eller om det hela förvärras.
Det var allt jag ville säga idag.
Seg
Slöar nu framför brasan med en kaffekopp, mätt och belåten.
Imorgon - Ledig dag. (Lika bra att få in känslan i kroppen på en gång, är ju inget att vänta på).
Korta inlägg...
För att förmå Lovis att äta skarvade vi sanningen en smula och sa kyckling - gödd kyckling. Hon är inte så sugen att prova nya saker. Men hon gnagde i sig en benklubba.....
Sen rasade timmarna iväg med mat och prat och bus för de små i garaget. Det byggdes av farfars träbitar. Ett barn blev kvar (inte i garaget utan på översovning!). Så kan det gå.
Nu ska jag vara duktg flicka och lägga mig och sova. Har lite tidsomställningsproblem. Ska nog inte ta så långa lov, grymt jobbigt att ställa in morgontiden i kroppen!
Kylan
Så kallt att kattf-n har skitit i tvättstugan! De vill helt enkelt inte gå ut.
(Jag har inte berättat det för min käre man - han får så konstiga ideér i huvudet då. Tex att vi inte ska ha katt).
Dålig humor?
Hon överlevde alla gångerna och allt gick bra. Men det känns ändå rätt märkligt så här i efterhand. Att ha ett jobb som får en att gå igång som mest när någon har ett rakt streck på övervaknings-skärmen. Men det är ju det vi har betalt för och ständigt väntar på.
Vi väntar på döden. Och älskar att lura den.
Akuten
Inte för att jag var sjuk, inte heller någon av de mina, utan för att Hospitera..... (Betyder i sjukhusvärlden en studiedag på annan arbetsplats).
En aning oförberedd entrade jag akuten, och fick en kväll med ömma ben och är ganska tom i bollen nu.
Hade noll koll, öppnade jag en dörr där jag trodde mig veta vad som fanns var det ommöblerat och den patient jag sökte var försvunnen.
Tjoho.
Jag har aldrig kännt någon dragning till att jobba på akuten, och vad än syftet med denna hospitering var så har jag i varje fall inte ändrat mig, det är ett som är säkert. Om det är det cheferna är ute efter, en "flytande" personalstab.
Jag ska vara arbetslös länge och utförsäkrad från allt innan jag börjar där.
Ny natt, ny dröm
Mörker och storm ute. Träd som kastar sina grenar mot huset och skapar okända ljud. Månen som bryter genom molnen och på utsidan ser jag Någon som går, som inte borde finnas där ute. En mörk skepnad. Jag tror det är varulven.
Jag vet att alla dörrar är låsta och lägger mig under täcket. Syns jag inte, finns jag inte, är nog min tanke. Har en varm katt i sängen.
Jag ligger där och hör krafsandet på husväggen och tänker på träden (som faktiskt inte finns så nära husväggen!).
Känner rörelser i sängen och tror det är katten. Plötsligt får jag inte ihop det, katten är ju vid min huvudkudde. Något tar tag i min vrist och börjar dra av mig täcket. Jag är rädd och kämpar emot.
Jag hörde mina egna jämmerljud när Martin i grevens tid väckte mig. Så här, i skrift mitt på ljusa dagen ser det ganska harmlöst ut men det var det inte i natt.
Låg länge och stirrade i taket innan jag somnade om.
Tur
I övrigt inte mycket, iskallt ute (hur länge ska vi ha köldknäppen?), kaffet värmer i magen och Lovis vill inte gå ur sängen.
Måndag.
Söndags-ångest
Haft vänner här som vi inte sett på länge - kul att ni kom så vi fick se er! Kanske inte måste gå över halvåret mellan gångerna.....
Hur som helst. Jobb imorgon kväll. Är lite osäker på om jag har dagis åt lillsnurran.... Hade ingen kalender för nya året när vi gick på lov så jag vet inte hur det var sagt. Är rädd att jag trodde at Martin var ledig imorgon. Får göra ett sånt där pinsamt telefonsamtal imorgon. (Nollkoll-morsan...)
Lovis behöver i alla händelser komma till dagis. Sista dagarna har hon varit helt oregerlig här hemma. Ska bli lite skönt att lämna bort henne (missförstå mig inte, älskar henne högt men dessa veckor har tärt på oss båda, hon vill nog bli av med mig med).
Trots det känns det lite småtrist att gå till jobbet. Fast jag vet att det går över när jag väl drar igång. Jag gillar ju mitt jobb.
Men nu tar jag ett litet glas rött och låtsas att ledigheten är flera veckor till..... (Med tanke på hur jag mådde på nyårsdagen kan jag inte begripa att det fanns något vin kvar. Kändes som jag tömt systembolaget.)
Vardag
Martin påminde mig nu vid lunch och vi fick mycket mat över:
- Blir bra i matlådorna imorgon!
Hjälp! Imorgon?!
Har det gått så fort?
Men det ska ändå bli skönt att återgå till de vanliga rutinerna. Lite skola, gympapåsar, läxor, dagis, matlåda, ronder och gå till tvättförrådet efter rena arbetskläder.
I sån här sus och dus kan man ju inte leva hela livet - eller kan man det?
Burr!
Var glad när jag vred om kranen i stallet imorse, vi har lyckats hålla vattnet flytande och det är jag oerhört tacksam för. Elräkningen lär väl golva oss när den kommer, vi har en liten byggfläkt placerad framför vattenrören som går ca 12 timmar per dygn.
Men jag har ingen större lust att springa med vattenhinkar heller så det får väl bli mer pengar till fortum.
Nu är Martin och Linn på rea, själv dricker jag kaffe och Lovis vill inte gå ur sängen. Vardagen kommer slå hårt mot henne imorgon - det är ett som är säkert!
Nästan tyst
Det är ju skönt att slippa höra samma låtar om och om igen men... Lovisen sjunger själv (vilket är väldigt sött!) och när hon vill meddela oss andra något så skriker hon.
Lite som en hörselskadad gammal dam som tror att även omgivningen har svårt att höra. Det fick mig att tänka på käre gamle John.... Titta och njut!
Vilt-vård
Imorse var ett utsvultet rådjur här och åt på buskarna runt altanen. Så det var bara att hiva sig iväg till Lantmännen och köpa foder. Det är synd om dem nu (rådjuren, inte personalen på Lantmännen).
Nu är det bara att vänta på skymningen och sen kan vi stå i fönstret och titta på dem när de äter. De brukar bli fler och fler med tiden, ett år hade vi åtta stycken som kom punktligt vid solnedgången varje dag!
För er som inte vet är Martin jägare. Vi är ganska förvånade över rubriukerna som dyker upp då och då i media att jägare är blodtörstiga mördare (ni som träffat Martin vet nog att han är långt ifrån de där rubrikerna).
Undrar hur många av dem som gått med i Facebook-gruppen "Stoppa Vargjakten NU" som bedriver viltvård? Undrar också hur många av dem som har ett gediget intresse för den svenska skogen och djuren däri.
För det är så det är. En normal jägare använder sitt förstånd och sin omsorg om de vilda djuren året runt och inte bara under jaktsäsongen.
Fast det pratas det tyst om. Likaså att så fort någon kör på ett vilt så ska jägaren upp och ut, mitt i natten om så är, för att leta upp och göra plågan kort det skadade djuret. Och det gör de - för djurets skull.
Svårt?
En fråga som dök upp var:
"Skulle du frivilligt sätta dig i fängelse i fem år om du fick fem miljoner efteråt?"
Deta gick jag och klurade på i går. Fem mille är väldigt mycket pengar. Om man jämnför med min årslön idag så är det väldigt bra betalt att ta de där fem åren.
Men.
Jag tror inte att jag skulle göra det ändå. Om man funderar lite över ordet frihetsberövad så innebär det en hel del nackdelar.
Inte vara med familjen, inga grillkvällar, inga skratt med vänner/arbetskamrater, inga sovmornar, aldrig få välja mat etc i all evighet.
Fem år är en lång tid om man inte får göra någonting som man vill. Så jag skulle avstå de fem miljonerna. Men hoppas ändå att jag aldrig får frågan på riktigt.
Traditioner...
Läget är under kontroll och allt precis som vanligt. Det måste det en dag som den här, finns inget utrymme i hjärnan för improviseringar.
Allt ska vara som förra året, och året före det...
Oj.
Lite trött idag. Återkommer.